Tjejen gillar sina rosettsnören!

Igår gjorde jag en utflykt till Malmö. Planen var att utöka förrådet med några nya trådrullar och dragkedjor från S&S. Trots att jag egentligen hade kunnat nöja mig med besöket i det himmelriket tänkte jag ändå passa på att även åka in till själva Malmö. För första gången.

Men jag måste säga att jag blev lite besviken. Jag hade förväntat mig en mysigare, lugnare och kanske lite mjukare stad. Istället kändes det mest som att man riskerade livet överallt. Varför har de dragit in all biltrafik mitt i stan?

Hur som helst. På Bauhaus i Svågertorp köpte jag tre rundstavar. Och de monterade jag idag ihop, lite provisoriskt sådär, i äkta "knyt-Alfons"-Ernst Kirschsteiger stil. Och sen hängde jag upp alla mina presentsnören.



Är själv fasligt nöjd med denna konstruktion! :-)

En stackars övergiven blogg

Det sa inte ens poff och så var det en ny vecka! Och jag har inte bloggat på sex dagar. Jag blir lika förvånad som alltid över hur en vecka kan gå så obegripligt fort.

Men under tiden som stackars bloggen har varit övergiven har jag:

- sytt fyra väskor
- och klippt till tyget till ytterligare två
- ägnat en hel dag åt hushållssysslor som tvätt, städ och bakning
- skickat ett paket till far
- farit till Göteborg och tillbaks på en ytterst kort och fullbokad helgtur
- gått på 30-års fest och firat
- besökt det numera tv-kända varuhuset i Ullared
- handlat två julklappar och en adventsljusstake
- glömt att ringa far på fars dag

Och just det ja, jag har ju fått ett jobb också. Glömde nästan att nämna det... ;-)

Ibland vet man inte var man ska börja...eller fortsätta...

Ibland har jag så många idéer att jag bara inte vet var jag ska börja. Precis så är det just nu. Näst intill handlingsförlamning. Det är ju faktiskt skitjobbigt att ha så mycket kul pysselprojekt att välja mellan!

Men jag tror att jag har bestämt mig. Jag ska nog fortsätta på ett halvfärdigt syprojekt som hamnade i tygskåpet vid senaste storstädningen.

Eller kanske ska jag ändå ta itu med mina broderier som väntar i pysselpåsen..?

Och tja, skulle inte det vara kul så kan jag ju alltid fortsätta med "virkprojektet".
Fast jag vet inte.
Alltså vet ni hur joooobbigt det är att virka egentligen?!!

Ja för det kan jag annars berätta. Tidigare i veckan när jag äntligen påbörjat mitt sedan länge påtänkta "virkprojekt" höll jag nämligen på att fullkomligt gå in i väggen av utmattning. Det kändes som att jag hade jobbat med hårt kroppsarbete, typ skogshuggeri, i minst 5 timmar när jag tillslut lade ifrån mig virkningen.

Och då hade jag bara åstadkommit det här...



Och jag som var så laddad, med en virkskola från 70-talet...



...och ett fint mönster från Stoff & Stil.



Nä, det är något som är fel alltså.

Fika som intresse

Förra veckan råkade jag säga till min syster att mitt intresse är att fika. Först blev jag förvånad över mina ord, jag menar kan man verkligen ha "fika" som intresse?

Men när jag tänkte efter så insåg jag att det faktiskt stämmer, för en av de bästa saker jag vet är nämligen att fika. Det är så mysigt att sitta med en kopp te tillsammans med en god vän och prata om allt mellan himmel och jord. Över en kanelbulle och en chaite kan de mest besvärliga problem förvandlas till små pyttesaker.

Att ta en fika på stan är verkligen något jag har saknat sen jag flyttade från Göteborg. Men idag ska jag bjuda några nya vänner på fika och det ska bli väldigt kul.

Just nu väntar kanelbullarna på att bli gräddade men jag har också bakat en annan favorit: Pappas banankaka. Perfekt att göra när man har glömt äta upp bananerna och de börjar bli bruna. Bananerna gör att kakan blir väldigt saftig.



Pralinpappans banankaka

2 kkp socker (ca 3 dl)
2 st ägg
1 hg smält margarin eller smör
3 kkp mjöl (ca 4 ½ dl)
1 tsk bikarbonat
2 tsk bakpulver
2 tsk vaniljsocker
1 dl mjölk
2 stora bananer (mosas)

- Vispa ägg och socker poröst.
- Tillsätt mjölken och det smälta smöret.
- Rör ner de mosade bananerna.
- Blanda de torra ingredienserna och rör ner i smeten.
- Häll upp smeten i en 2 liters form. Jag brukar smörja formen och sedan använda kokos istället för ströbröd för det blir mycket godare.
- Grädda i 175 grader i ca 1 timma.

Ta sig tid att skriva

Igår kväll skrev jag ett brev till min mamma. Och då kunde jag inte låta bli att tänka på hur synd det är att man inte längre "har tid" att skriva brev till varandra. För visst blir man alldeles väldigt glad när man hämtar posten och hittar ett handskrivet kuvert i brevlådan?
Eller för den delen ett handskrivet kort.

Tyvärr händer det väldigt sällan. I alla fall för mig. Och jag känner faktiskt ingen förutom min mamma som skriver brev regelbundet. Jag själv gör det bara ibland. När jag har ro och tycker att jag hinner. Fast egentligen frågar jag mig om det bara är så att jag tror att jag inte hinner?

Jag missade ett avsnitt av Scrubs igår när jag skrev. Men det var också allt. Och det var kul att sitta med en fin penna och ett fint brevpapper och fundera på vad jag skulle berätta.

Det är svårt att få tag på fina brevpapper tycker jag. Som inte är hutlöst dyra. Men jag har ju en ganska gedigen samling så den brukar jag välja ifrån. Igår blev det blommiga brevpapper med söta detaljer.

På jakt efter den perfekta!

Jag är på jakt efter den perfekta morotskakan.



Jag vill att den ska vara sådär mjuk, saftig, söt, syrlig och kryddig i en perfekt kombination. Men det är minsann inte det lättaste att åstadkomma har jag märkt.
Igår testbakade jag ett nytt recept ur recepthäftet Nybakat från Svenska Smör.



Morotskaka i rutor

Ingredienser
½ liter (ca 3 st) rårivna morötter
4 ägg
3 dl råsocker (jag glömde för ett ögonblick vad jag pysslade med och tog vanligt socker, trots att råsockerpaketet stod framme)
100 g smält smör eller 1 dl rapsolja (jag tog rapsolja)
4 dl (240 g vetemjöl)
1 tsk vaniljsocker
2 tsk bakpulver
2 tsk stött eller mald kardemumma (jag stötte kardemummakärnor i morteln)

Frosting
50 g smör
200 g cream cheese
2 dl (125 g) florsocker
rivet skal av en apelsin, väl tvättad (jag som föredrar apelsinfria bakverk tog några droppar citronjuice istället)

Garnering
½ dl (45 g) citrusströssel (vet jag inte ens vad det är, jag körde a naturel = inget pynt)

1. Sätt ugnen på 200 grader.
2. Smörj och bröa långpannan eller lägg i ett bakplåtspapper.
3. Skala och riv morötterna fint.
4. Vispa ägg och socker pösigt i en skål.
5. Rör ner morötter och smält smör eller rapsolja.
6. Blanda mjöl med vaniljsocker, bakpulver och kardemumma.
7. Rör ner smeten. Häll den i långpannan.
8. Grädda mitt i ugnen ca 15 minuter.
9. Rumstemperera smöret. Rör ihop smöret med övriga ingredienser till en frosting och bred över kakan. Strö över strössel.
10. Skär i 20 bitar.


När man stöter kardemumman själv i morteln så träder smaken fram mycket mer än när man använder färdigmald på påse. Det insåg jag när jag smakade på det färdiga resultatet och det smakade kanelbulle!
Sååå...jakten fortsätter. :-)

Ordningen är återställd

Underbart! Nu är jag återigen omgiven av ett kreativt kaos. Det där sterilt välstädade hemmet utan så mycket som en synål inom synhåll funkade inte alls för mig. Jag blev ju helt apatisk.

Men igår ägnade jag mig helhjärtat åt papperspyssel. Och då blir det sådär kreativt och stökigt som det ska vara. Trots att jag inte är någon scrappare har jag ändå lyckats samla på mig en hel del fina papper, stämplar, dubbelhäftande tejp, glitter och annat grejs som behövs för korttillverkning. .




Prickiga kort på IKEAs nya snyggbricka.


Och så några bakverkskort på tårtpapper (som egentligen är en tablett från Berry details, och som egentligen ska bli något annat i framtiden...).