torsdag 27 september 2012

Just nu...


...funderar vi mycket över vårt framtida boende...tre trappor upp utan hiss, tvättmaskin eller vettigt badrum känns sådär.

...virkar jag mer än jag syr.
För jag inser att jag måste ligga i nu om jag ska hinna bli färdig före plutten...

...blir jag trött av alla tankar och funderingar kring allt man måste förbereda sig på inför kommande fysiska, psykiska och emotionella utmaningar.

...kan jag inte bestämma mig för om jag orkar köra till syfestivalen i Borås eller inte...fast det vore ju så himla, himla kul...

Är det någon annan som ska på syfestival? :)

söndag 16 september 2012

Man vet aldrig...

...vad man ska komma ut med från en loppis.
Jag hoppas alltid, alltid på att hitta fina tyger. Tyvärr händer det väldigt, väldigt sällan.

Igår hade vi planerat in en barnvagns-sightseeing på Babyproffsen (sånt som man tydligen kan behöva göra i mitt tillstånd). Mitt ultimatum för att överhuvudtaget åka in till stan en lördag var att vi även skulle svänga in en snabbis på Erikshjälpen.

På tyghyllan hittade jag som vanligt inget av större värde, men på golvet, oh my god!
I en säck med massa asfula trasmattetyger hade någon gömt de här två påslakanen!

Mina älsklingsmönster!
Det rosa har jag vid ett tidigare tillfälle budat hem dyrt från Tradera. Det blå är nästan ännu mer underbart och det har länge funnits på önskelistan.

Jippie, jippie, jippie! 

Men tänk bara, om någon galen trasmattevävare hade hunnit före?!!! 

PS. Mamma, du som alltid undrar vad det är jag letar efter för tyger på loppis: såna här är det! :)

torsdag 13 september 2012

Etui

Vi fortsätter lite till på Londontemat tycker jag. Eller kanske snarare temat resor.
I vanliga fall brukar jag ju vara extremt dålig på att blogga om mina resor.
Men det kan väl vara på tiden att bryta den trenden?

Jag vill ju gärna ha lite ordning på pass och biljetter när jag reser. För jag vet inte hur många gånger på flygplatsen man måste hala upp det där passet. Eller biljetten. Eller passet och biljetten.

Och det funkar ju inte riktigt att bara vika ihop biljetten och stoppa den i passet.
För då blir den ju knögglig.
Och då kanske man inte får följa med planet?!? ...tänker jag...

Men så strax innan Londonresan fick jag en alldeles brilliant idé.
Och så satte jag mig ner vid symaskinen och sydde mig ett alldeles eget biljett- & passetui.
Och jag var så vansinnigt nöjd att jag halade fram det minst femton gånger i onödan. För på Kastrup var tydligen ingen ett dugg intresserad av att kolla biljetten!

Men ändå, vi var redo, jag och mitt etui! :)

tisdag 11 september 2012

Inspiration från London


Man får inte fotografera i butiker. Då blir de väldigt sura. Det vet jag för jag testade i London.
Fast jag fattar ärligt talat inte varför. Skulle mitt foto, publicerat på min lilla blogg innebära en stor fara för det multinationella företagets vinst? Kom igen!

Men, men, står man utanför butiken verkar ingen ha tid att bli sur. 

Ser ni förresten mina tjusiga dojor som reflekteras i fönstret? Och till höger skymtar påsen med de färska tygfynden. Den påsen höll jag hårt, hårt i.

söndag 9 september 2012

Som i London



När vi promenerade från Brick Lane fick vi syn på det här ovanligt pimpade staketet.
Troligen inte Banksy men shit alltså, det här är street art för textilälskare! 

Ett sånt här kärleksfullt budskap borde finnas i varje stad så idag tänker jag minsann gå ut på byn och leta upp ett staket där jag ska göra det samma.

Dagens uppdrag:
Reclaim the street som i London!

torsdag 6 september 2012

The tale of the the two fabrics that almost got away.....

På Brick Lane kryllar det av marknader av olika slag.
Först tog vi en sväng runt ett par hantverksmarknader. Snyggt designade prylar såldes av unga hippa typer. Jag blev inspirerad och upprymd!
Det blir jag alltid när jag omges av så mycket kreativitet.

Sen kom vi fram till "ett litet hål i väggen" med en handskriven skylt som utlovade "antiques och fine china". Lät ju sådär kul tyckte jag ,som inte har ett dugg lust att slösa bort min tid på övervärderade antikviteter.
Det är liksom inte min grej.
Men konstigt nog insisterade min käre karl och jag följde motvilligt med in...
......

 Och kom ut med de här!

Helt. Galet. Underbara. Tyger!

 
Det rosa är ett bautabiggt lakan och det orange är ett överkast med tjusig frans.

Det var verkligen helt galet att jag fick dem! För de låg nämligen utbredda i ett av båsen som verkade vara stängt. Så när jag fick syn på dem (och mitt hjärta hade hoppat över flera slag) blev jag bara så besviken!

För jag insåg ju att det inte fanns en chans att de var till salu. Dels var båset stängt, ingen var där. Och dels var de utlagda som skydd över andra grejer, så min tanke var ju att de säkert var en del av inredningen (som det heter på vissa irriterande loppisar), framlagda för att skapa "en schysst retrokänsla".

Jag förbannade min otur, suckade högt inombords och grät en liten skvätt i smyg innan jag fortsatte kolla runt lite i några andra bås för att försöka hitta något att köpa som kompensation för min besvikelse.

Men så precis när vi var på väg att lämna marknaden fick jag ändå ett infall. Jag kunde bara inte låta bli att fråga tjejen i butiken bredvid om båset som var stängt...?
Tygerna jo men de var nog till salu...jo..men det trodde hon minsann.

??!! 

"I will call and ask the woman who has got them, she is not here today" sa hon.

Woaaw?!! What?! 

Gud vad jag höll alla mina tummar och tår så hårt jag bara kunde.

Samtalet pågick i en eeevighet men till slut fick jag veta att tygerna var till salu!

Behöver jag säga att det var en vansinnigt salig och euforiskt upprymd pralin som klev ut ur "hålet i väggen" med världens bästa souvenirer hårt tryckta mot bröstet?!
Det kändes underbart! :-)

tisdag 4 september 2012

London calling


Det har väl inte undgått någon att London är på tapeten i år?

Med tre semesterdagar kvar på kontot och ett oemotståndligt ressug i kroppen bestämde jag mig för att ta med mig min bästa karl nu i helgen och fira. Att vi faktiskt har hängt ihop i hela fem år!

Tre dagar i London kändes som lagom länge när vi planerade resan.
Men när jag skulle kliva på tåget till Heathrow igår eftermiddag kändes det alldeles för kort. Jag hade kunnat stanna minst en vecka till!
Hiltons hotellfrukost till exempel, herregud om man fick den varje morgon! 

Trots att vi inte gick på ett enda Paralympics-evenemang så kändes det ändå som att vi var där mitt i det, för över hela staden låg ett magiskt skimmer av olympiska spel.
På vårt hotell bodde bland annat olympier från Brasilien och överallt vart vi gick mötte vi den märkliga lilla OS-maskoten som stod och plirade på oss med sitt jätte-öga.

Några bilder får sammanfatta helgen som vi fyllde till brädden med skön shopping, häftiga intryck, en massa inspiration och Paralympics på ett hörn.

 Snyggaste tunnebanestationen.
 
 På väg till tkts för att köpa biljetter till The lion king upptäckte vi medaljträden!
Musikalen var underbar. Himla härlig nostalgitripp för mig som var 13 år när filmen kom 1994.
Ganska kul när jag kom på mig själv med att sjunga de svenska versionerna av låtarna dagen efter. Vissa saker har man ingen aning om att man har lagrat i minnet!

Hakuna Matata!
 
Tjusigt överallt! Vimpeltrenden hade sannerligen nått Londons gator.


Massor av inspiration överallt så klart! En klar favorit var Jack & Jones butiksdekor.
Jamen eller hur? Varför inte rama in farmors virkade musche-duk?

 Jättebigga trådrullar på en hylla i samma butik ville jag ta med mig hem.

Och gärna också någon av de mopsiga doggarna i skylten.

Och allra helst ville jag ta med mig alla snygga sakerna som hantverkarna sålde här, på Backyard market på Brick Lane. Otroligt inspirerande hantverksmarknad som vibrerade av energi. 
Varför har vi inte sånt i Sverige?!!!!

Förutom hantverksmarknad och matmarknad fanns det även vintagebutiker och antikmarknader på Brick Lane. På en av dem hade jag en sån galen tur att jag knappt trodde det själv. 
I morrn måste jag bara visa!