lördag 22 maj 2010

Därför är jag lite tyst just nu



Medan hela Sverige njuter av sommarvärmen har jag den senaste veckan gått omkring i en stor, förvirrad, svart bubbla. Jag besparar bloggen från detaljerna för det känns bäst så. Men vad som har hänt är kortfattat att jag har blivit av med mitt jobb.
Ända tills för en vecka sedan trodde jag att min framtid fanns på den arbetsplatsen. Istället visade det sig att personen som är min chef hade andra planer. Två veckor innan provanställningen ska gå ut fick jag beskedet att jag inte får vara kvar. Och jag hade ingen aning. Jag har inte fått någon som helst förvarning om det här eller feedback på vägen. Både jag och mina kollegor är chockade och den enda som verkar förstå något är denna mycket märkliga chefsperson. Jag är väldigt ledsen, besviken och förvirrad men framförallt börjar jag bli väldigt arg.

Ljusglimten i mörkret är det fantastiska och genuina stöd som jag har fått av mina världsbästa kollegor. När min 55-åriga macho-jägare-kollega kom in till mig med tårar i ögonen och kramade mig så hårt att jag knappt fick luft, samtidigt som han berättade hur ledsen och förvånad och arg han var över det som hänt förstod jag att det inte bara är mig det är fel på.
Och sånt behövs när man har blivit utslängd som en påse sopor.

10 kommentarer:

Fröken Fräken sa...

Nämen, vad är det jag läser?!!! Här skulle man ju vilja skriva något om att med en sådan knäpp, puckad, tokig, vettvilling till psykopatchef ska du ju vara glad att du inte behöver jobba kvar där. Men så enkelt är det ju sällan. För om du trivts i övrigt och har sådana trevliga kollegor så känns det ju tufft. Och väldigt förvirrande! Vad är det för fel på den där chefen? Nu börjar jag ju bli uppretad också när jag tänker på det! Har du pratat med facket? Har chefen någon chef? Stå på dig, och låt inte detta trycka ned dig!

Zazzan sa...

Nämen usch, så tråkigt!
Vad hemskt gjort av henne/honom... att liksom bara skicka ut dig utan nån som helst förvarning. Det är riktigt illa alltså. Sånt gör mig så arg!
Verkligen skönt att du har så goa kollegor som stöttar i alla fall. Det är alltid en tröst, även om det inte ställer allt tillrätta förstås.
Kram på dig

Skoogstrollet sa...

Ja du, det är inte lätt att förstå hur chefer tänker, men tyvärr har de ju rätt att göra lite som de vill.

Jag hade möte en torsdag på ett tidigare jobb och fick besked om att få fortsätta efter min provanställning, men tisdagen efter helgen så fick jag besked att de ändrat sig och att jag inte skulle få något skäl till varför, för det behövde de inte ha ... Suck, det var jäkligt knäckande då, men idag är jag evigt tacksam att jag inte blev kvar med tanke på att det lagerjobbet var rätt påfrestande för kroppen med dåliga arbetstider som gav liten chans till socialt umgänge och aktiviteter.

Jag hoppas verkligen att det löser sig för dig och att du hittar ett bra jobb med en bättre chef. Du är värd bättre! Skriv gärna ner de positiva orden från dina kollegor för dem behöver man verkligen minnas om man blir arbetslös ett längre tag. Lycka till!

Helen sa...

Fy vilken jobbig och trist situation du har hamnat i, ibland undrar jag om det krävs av en chef att vara helt okänslig för andra människors känslor!? Hoppas att du nu kan få ett nytt jobb med en bättre chef:) Härligt med stödet från dina kollegor!!

Ensamma mamman sa...

Men fy va tråkigt för dig. Förstår att de känns svårt och chockat. Usch vilken chef! Men så skönt med så härliga kollegor och att du har deras stöd. Kram

Jo sa...

Men vännen, vilken dålig nyhet? Verkligen jättetråkigt, för det verkar ju som om du har trivts på det jobbet. :(
En del chefer upphör aldrig att förvåna en, våra chefer chockade oss kollektivt härom veckan, så jag vet hur den där spannen med vatten känns!
Stor kram, jag hoppas att det löser sig!

jojohanna sa...

Fy bövelen! Tänker på dig.

Emmie sa...

näe, fy farao vad trist!! usch!
men vad skönt ändå att kollegorna stöttar dig, alltid viktigt med uppskattning någonstans ifrån.
usch, jag hoppas verkligen att det löser sig för dig!
pyssla på, det är alltid bra för själen!..:)
skickar en styrkekram!

Black Iris sa...

Usch och fy!!!!

Jag har många yngre arbetskamrater som går och väntar på uppsägning för det ska dras in på personal, men de är ju i alla fall förvarnade.
Ett sånt sätt!!!!!!!
Känner verkligen med dig.

Maidi

Pysselprinsessan sa...

Fy f-n! Finns det ingen hejd på typen!! Går det verkligen att göra så? Har du kollat med facket?! Det har du säkert gjort... Det måste ju gå att få en förklaring! För det verkar ju inte finnas och då borde jobbet vara ditt! Men blir ju riktigt upprörd!!

Kramar från pysselprinsessan. Tillbaka från exilen, numera arbetssökande utan bostad :)