New York part III (å så e hon lite frustrerad den lilla Morran)

Nä, nu är det typiskt otillräckligt med tid alltså. De senaste dagarna har jag tänkt varenda dag "idag ska jag äntligen blogga, gud va kul det ska bli!". Men har jag bloggat? Nej! För jag hinner ju inte!

Istället för att skriva om underbara knappbutiken Tender Buttons i New York sitter jag uppe halva natten och skriver jobbansökningar. Pust! säger jag bara. Det ska vara till att vara arbetslös för att hinna söka sig ett nytt jobb minsann, och då hinner man knappt heller för alla Arbetsförmedlingsmöten man tvingas delta i.

Men här kommer i alla fall ett smakprov på en av de ljuvligaste upplevelserna i New York City. Det kändes som att vi forslades tillbaks 50 år i tiden när vi klev in i den här butiken.


Titta bara på huset. Det känns som att det skulle kunna vara ingången till Harry Potters värld. Alldeles ensamt, smalt och lite truligt står det där, någonstans på upper East side.


Det råder i alla fall inga tvivel om att man har kommit rätt när man står utanför butiken...


och inte när man kliver in för den delen heller.


Knappar från golv till tak i regnbågens alla färger och jordens alla mönster!


Och en vägg med knapp-tavlor (kanske något för den som söker inspiration till nästa väggprydnad där hemma).


Här finns nämligen ett knapp-ABC.


Och handmålade grönsaker och rotfrukter på knappar.


Kinesiska knappar.


Och Sagan om Alice i Underlandet finns också som knappar för den som undrade.

Ett besök på Tender Buttons är verkligen en upplevelse som i min värld slår de flesta museum. Jag tassade andäktigt omkring i den ganska trånga lilla butiken i minst en halvtimma innan jag köpte med mig några godbitar (som visas nästa gång jag hinner landa här igen).

Butiksägaren räknade ihop beloppet för hand, först i huvudet och sedan på en miniräknare, och stoppade ner växeln i skrivbordslådan under disken. När jag frågade honom hur länge butiken funnits kom han helt av sig och tappade räkningen. Han hann knappt väsa "fifty years" innan han tog upp räkningen igen och summerade beloppet.

Jag gissar att han funnits där lika länge och att han helst hade stannat där i femti år till. Utan en massa turist-tjatande kunder som lade sig i. Bara han och knapparna.