I köksfönstret står resterna av födelsedagsblommorna och drar sina sista skälvande andetag.
En hel vecka har gått sen min födelsedag och här sitter jag snorig och funderar på vart den här veckan egentligen tog vägen. Förkylningen kom som ett brev på posten två dagar efter min 30-årsfest.
Tydligen tycker min kropp inte längre att det är någon vidare värst bra idé att gå och lägga sig kl 4 efter en fest. Nu ska man tydligen sova på normala tider, annars blir det straff och snorläge.
Men kanske är det lika bra för idag har jag fått tid att stanna upp lite och tänka, fundera och planera. Och snyta mig.
5 kommentarer:
Hehe! Det var nog kroppens sätt att säga "Hallå, skärp till dig! Du är ingen ungdom längre, faktiskt 30 nu!!" ;-)
Men det låter ju som det var en lyckat 30-årsfest i alla fall. Kul!
Ha, ha... nä, efter 30 går det utför ;-) Tro mig.... jag är ju ändå 41 nu!
Vad kul att du gillade min tygbit med.... jag funderar med på vad jag skall sy nu!
Tack själv! Och krya på dig!
Jag vägrar dock att tro att det går utför vid 30 som Lotten skriver. Det är väl då man börjar få lite ro i kroppen och kan njuta ännu mer av livet? :)
Tid för tankar och funderingar är bra. Jag känner också att jag skulle behöva det. Nu har vi i alla fall en helg utan massa inplanerat vilket är mycket skönt.
Japp, kan bara hålla med.. nu börjar krämporna ;)
MIa
Jag säger som Popetotrora: det låter onekligen som en lyckad fest!
Grattis i efterskott, welcome to the other side.. ;)
Grattiskram!
Skicka en kommentar