tisdag 10 juli 2012

Helt unika små dukar öronen


Nu har det hänt igen! Att jag gått in på en blogg och upptäckt att någon annan precis har gjort den där grejen som jag har gått och fungerat på att göra (men-så-klart-inte-hunnit-göra-än-för-att-jag-har-så-fruktansvärt-mycket-att-göra).

Mhm. Precis så var det förra veckan när jag kikade in hos Fabulösa Frida. Ja, ni vet den där avundsvärt charmiga, kreativa och snygga människan som lever en dröm till liv på landet med man och barn och djur och drejarverkstad och snyggt hår och allt!

Jag upptäckte att hon hade skrivit om precis just min idé! Mäh, hallå?! Frida jag skulle ju va först!! Skulle faktiskt göra det alldeles...strax. Skulle bara...hm.."bara"...lite först...

Men okejrå. Jag kan nog inse att jag inte är så himla bra på det här med unika idéer. Jag är ju ett barn av min tid. Och det är bara att konstatera att vi gillar att pyssla med virkade dukar i det här landet just nu. Det är faktiskt ganska svårt att vara unik i den här underbara inspirerande och überkreativa bloggvärlden.
 
Så, ett moget tack till dig Frida, för att du kickade mig i baken! För nu har jag faktiskt också ett par assnygga örhängen att stoltsera med!

Och ärligt, du är helt grym på att vara unik!

Här ser ni Fridas version av virkade örhängen.

11 kommentarer:

popetotrora sa...

Först eller inte... snyggt blev det i alla fall! :-)

Tyg och otyg sa...

Ledsen att behöva säga det, men jag har också kommit på den "unika" idén. ;) Tycker det händer mest hela tiden, att man går och tänker på nåt man ska göra och så hittar man det på nån blogg innan man hunnit komma till skott. :)
Jättefina är de hur som helst!

E.R.R.Y sa...

Känner verkligen igen mig i det där. Jag har massor av idéer men hittar drm alltid på nån blogg innan jag skälv hunnit förverkliga dem. Hmm, det här med att vara unik är nog bara en illusion, iaf i den kreativa världen. :)

Örhängena är hursomhelst jättesöta, och hade jag haft hål i öronen hade jag gärna haft ett par.

Idag fick jag förresten ett mystiskt paket... Tuuuuusen tack för de fina tapetbitarna! De hade klarat transporten riktigt bra. :D Du vet hur man gör en glad, du. Tack!

Hoppas vi ses på bakluckeloppisen snart igen!

Kram

E.R.R.Y sa...

PS. Jag kan faktiskt stava till "dom" och "själv" men min iPhone bråkar med mig lite...

Cicki sa...

Kanonsnygga. Jag går också omkring med idéer om smycken i tyg. Men då är det det där med tiden som aldrig vill räcka till.....:-)

Salikon sa...

Nu har du dem i alla fall ;)
Jättesnygga!

Meam Die sa...

Superläckra!!!

kram kram Malin

Tyg och otyg sa...

Hej igen! :) Det var ett tag sedan jag gjorde mina örhängen, men två av paren finns på bild i bloggens begynnelse, nämligen här: http://tygochotyg.blogspot.se/2009/08/motesmandag.html

Sanna sa...

Supersnygga!! =)

FaB Keramik sa...

Haha! Du är ju för härlig!
Å jag önskar allt att jag varit först med den idén men faktum är att det var en kund till mig som hade sådana på sig som jag fotade! Håller verkligen med dig dock att många kreativa idéer spirar allt för länge i lilla hjärnan innan de blir till verklighet - påt bara!
(och ang allt det där andra så säger jag bara att h e r r e g u d vad inte kul mitt liv är ibland och mitt hår är jättetunt)
KRAM Frida

Linda sa...

Supersnygga örhängen! SÅ synd att jag inte kan ha örhängen (det kliar, blir rött och svullet) för dessa var verkligen snygga! Men jag kan ju göra ett par åt mamma kanske!

Jag känner igen det där med att ha en idé och sedan inte hinna genomföra innan jag ser det på någon annan blogg... men det är ju också så att man får en idé för att man inspireras av något. Vad detta något är för något beror ju också lite på vad som är inne att göra just nu.