Som en annan knalle

Lyxpresent från Erry!

Efter en strålande dag i solen på bakluckeloppisen i Helsingborg är både huvud och fötter väldigt trötta. Vi glömde matsäcken hemma i kylen och solen gassade, så efter ett tag blev det lite tungt i huvudet. Men vi höll ut, för det fanns ju saker att sälja och nya spännande fynd att göra.

Vi kom hem med färre saker än vi åkte dit med och det är alltid ett gott tecken. Erikshjälpen får resten på tisdag. Extra nöjd är jag eftersom jag hittade något jättefint som jag letat efter väldigt länge. Imorgon får ni se vad!

En kul bonus var att jag för första gången fick träffa trevliga "Erry", som har den mest färgsprakande och urtjusiga blogg man kan tänka sig. Hon var så gullig att hon till och med hade tagit med sig en present till mig. Fy katten alltså, vilka härliga bloggvänner jag har! :-)

Ledig lördag

Sol tack!

Idag är det en loppisrunda som gäller. Sen hoppas jag på att jag med lite tur och mycket jäklar anamma på-det-fjärde-smäller-det tar ett dopp i havet också. Med andra ord, sol tack!

Imorgon tror jag faktiskt att vi lastar bakluckan full och beger oss till Helsingborg för att kränga lite av vårt (hrm...mitt) enorma pryl-lager. Wish me luck, det kan ju lika gärna hända att man kommer hem fattigare än man var när man åkte dit eftersom avgiften är rätt hög - och - det finns en viss risk att man handlar själv... Men om ni har vägarna förbi Helsingborg, ta en tur förbi Maltes loppis. Några godbitar har jag absolut till salu! :)

Vad ska ni göra i helgen?

Ett etui

Pysselkvällen blev mycket mysig. Som vanligt var vi så upptagna av att fika och mellan tuggorna febrilt prata om allt viktigt som händer i våra liv att vi knappt hade tid att börja pyssla. Jo som ska bygga hus ventilerade sin ångest över alla eviga val av kakel och köksluckor och jag som drömmer om en annan framtid babblade på om mina fantasier.

Men som synes blev jag i alla fall klar med mitt projekt. Ett virketui. Det var ett perfekt pyssel för mig otåliga människa: snabbsytt och enkelt! Så nu finns det ingen ursäkt i världen för att inte virka!

Pysselkväll

Plåten med scones ska strax in i ugnen, björnbärsmarmeladen och philadelphian är fint upplagda och tevattnet kokar. Alldeles strax kommer min bästa pysselvän hit för en härlig pysseldejt.


Jag tänker göra klart den här. Och så kanske jag virkar en liten stund om humöret känns rätt.

Har ni förresten fått nya Pandurokatalogen? Gud vilket habegär som väcktes hå,hå, puh! Jag som skulle vara duktig och lägga mig tidigt igår råkade ta med mig katalogen som kvällslektyr. Inte smart, ni förstår ju hur det gick med den skönhetssömnen!

Ett försenat litet tack

I våras fick jag en present av en väldigt snäll person och ända sedan dess har jag velat skicka en liten tack-gåva. Men det är ju väldigt knepigt att välja tyger när man ska sy en sak till någon som man faktiskt inte känner. Är det en retrotjej som vill ha färgstarka 70-talsmönster? Eller en romantisk Laura Ashley-person? Eller är det helt igenom grafiska mönster som hon gillar bäst? Tillslut blev det helt enkelt något som jag själv tyckte om och nu får jag bara hoppas att jag inte är helt ute och cyklar.

Det verkar som att den där lilla sewingbirden vill vara med lite överallt nu för tiden.
Här har jag stämplat den på en bit lakansväv. Jag provade Panduros scrapbook/textilstämpelfärg och den funkade himla bra. Inget kladd och när jag handtvättade tyget fällde det ingen färg.

Den oväntade

Ett av sommarens bästa loppisfynd var ett väldigt oväntat sådant. Jag hade redan betalat och var på väg ut från en loppis i Skåne när min uppmärksamhet fångades av ett par som ganska högljutt stod och diskuterade två hiskeligt fula polyester-filtar från 80-talet. Tydligen tyckte de att 80-tals-filtarna var mycket fina och prisvärda.

Min blick vandrade dock ner från filtarna till något som låg i en korg bredvid. En filt som jag bara inte kunde gå förbi utan att plocka upp. Det var något med färgerna... Och trots att jag är minst sagt skeptisk till att köpa ylleprodukter på loppis så kunde jag inte låta bli. 30 kronor, tack så mycket (för att ge lite perspektiv: de hiskeliga polyestermonstren kostade 100 kronor styck??).



Efter varlig handtvätt med tvättsåpa i en balja ute i trädgården, anti-skräp- och luddbehandling med klädrulle och en veckas nedfrysning i vår frys tog jag äntligen in den i vardagsrummet.

Jag hade faktiskt inte väntat mig att den skulle matcha mina ärvda stolar, men vad säger ni, ganska bra va?

Ett besök på Wanås

Min syster och jag har länge pratat om att besöka Wanås slott och konstparken. I helgen kom hon ner från Östergötland på snabbvisit och vi bestämde oss för att ta chansen. Resten av familjen följde också med.

Jag har sällan tålamod att gå på konstmuseum och beundra tavlor. Men skulpturer och installationer är något annat. De triggar igång min fantasi och inspirerar mig, jag blir nyfiken på material och tillverkningssätt. På Wanås är konstutställningen utspridd över den vildvuxna slottsparken vilket jag tycker är ett genidrag. För en otålig konstbesökare som mig var det perfekt. Jag tyckte att det var både spännande och på samma gång vilsamt att ströva omkring i bokskogen, och upptäcka de olika konstverken.




I Yoko Onos önsketräd fick man hänga upp lappar med sina innersta önskningar. Undrar vad som kommer hända med min...


I butiken fanns de här ursnygga plastmattorna från BRITA of Sweden.

Pluspoäng för säsongsbiljetterna man fick genom att betala inträdet. Jag är ganska säker på att jag kommer återvända för det här var en mysigt utflyktsmål, väl värt att besöka. Den helt igenom ekologiska och närproducerade maten som serverades i restaurangen får också plus från mig. Önskar att det fanns på fler ställen.