Från pepparkakor till müsli

Gårdagens pyssel blev att göra müsli. Jag upptäckte nämligen att müsliburken var helt tom när jag skulle äta frukost. Och eftersom jag tycker att havregrynsgröt är vansinnigt tråkig frukostmat (efter att praktiskt taget ha levt på det under studietiden) var det bara att sätta igång med müslibak!

Min müsli ska vara lite knaprig och inte för söt. Såhär gör jag:

Blanda:
1 liter havregryn
5 dl rågflingor

Häll detta i en långpanna.

Blanda sedan ihop:
1,5 dl vatten
2 msk rapsolja
1-2 msk flytande honung
1 tsk kanel

Häll detta över grynblandningen.
Rosta blandningen i ugn i ca 200 grader, i ungefär 20 minuter. Ta ut plåten några gånger och rör om så att blandningen rostas jämnt. Passa så att grynen inte blir brända.
Jag brukar ställa en timer och röra om ungefär var femte minut. Ställer jag inte en klocka har jag väldigt lätt för att glömma bort min müsli och då blir det så trist när den blir bränd.

Sedan strör jag i hackade nötter och torkad frukt. Jag gillar ICA:s rostade hasselnötter, de är skalade och det är så gott! Dessutom är torkade blåbär och torkad melon fint att ha i tycker jag.

Pralinen gör praliner

I år har jag äntligen gjort skäl för mitt namn! I år har jag nämligen gjort en väldig massa praliner, nästan som på löpande band.

Några blev helt okej, andra blev riktigt kalasgoda men ett par stycken blev rent ut sagt äckliga. Det gäller verkligen att testa sig fram bland olika recept för att hitta sin favorit. En del recept håller inte riktigt måttet och resultatet kan bli himla trist.

Ischoklad är inte alls min grej men däremot älskar jag mjölkchoklad. Därför testade jag i år att göra min egen variant av en kolafylld mjölkchokladpralin. Och den blev riktigt smarrig!



Pysselpralinens kolapraliner

Ingredienser
- Ischokladformar (kolasåsen räcker till minst 35 små ischokladformar)
- Mjölkchoklad (mängd beror på hur många formar man använder och storleken på formarna)
- 2 dl grädde
- 1 dl socker
- 0,5 dl sirap
- 1 tsk vaniljsocker

Gör såhär:
Värm mjölkchokladen i vattenbad så att den smälter. Pensla insidan av formarna med den smälta chokladen. Ställ i frysen en stund så att chokladen stelnar. Pensla sedan formarna med ett lager choklad till. Ställ åter in formarna i frysen och låt stelna.

Gör nu kolasåsen:
Blanda grädde, socker och sirap i en stor kastrull. Rör om då och då. Låt blandningen koka tills smeten är så tjock att det bildas gångar i den när man rör. Eller prova att göra "kulprovet". Såsen ska då inte vara för hård, den ska inte gå att forma till en kula för då blir det ju som att tugga på knäck. Tänk istället att det ska vara kolasås/kräm i formarna och utgå ifrån för att få en lagom konsistens.
Smaka till slut av med vaniljsocker.



Fyll formarna:
Fyll chokladformarna nästan ändå upp till kanten med kolasås. Jag använde en sked för att portionera ut kolasåsen i varje form. Ställ därefter in formarna i frysen igen så att de kallnar.
När såsen stelnat häller man över ett lager choklad så att det täcker hela pralinen.

Tips! Den som gillar nötter kan innan kolasåsen hälles på stoppa i en hasselnöt, eller strö över lite hackade hasselnötter i varje form. Det blir toppengott!

Jakten på den bortglömda Cedron.

Imorgon börjar verkligheten igen för då ska jag arbeta första dagen på mitt nya jobb. Och jag är fylld av en blandning av förväntan, oro, nervositet, nyfikenhet och förvirring.

Men eftersom det verkligen gäller att ta tillvara på sin sista lediga dag så har jag försökt klämma in allt det där som jag vill göra innan jag börjar jobba. Och en av sakerna på listan var att inhandla cedro till ett pepparkaksbak.

När jag var på ICA igår hittade jag nämligen ingen cedro i hyllan för bakingredienser. Jag stod en stund och fingrade på citronaromen och undrade om det kunde vara samma sak? Men när jag ringde min kloka mamma från butiken sa hon att cedro det hittar man bara på Apoteket. "Jaaa, just det", tänkte jag och fick snällt vänta med mitt pepparkaksbak.

Så, sagt och gjort, idag gick jag till Apoteket och frågade efter cedro.

Vilket tvärnit! Kvinnan i kassan stirrade på mig med en blick som tycktes säga "Vad är det du säger?!!! Besvärliga stockholmare, vad är det här för idiotiskt påhitt?".

Hon hade aaaaaldrig hört taaaalas om cedro och skickade mig motvilligt till en av sina kollegor som såg minst lika besvärad ut när jag ställde min fråga. Men hon gick i alla fall till sin dator och jag gissar att hon googlade på ordet för hon svamlade något obegripligt om citrus. Sen sa hon "det kanske heter något annat på latin" och så plockade hon fram sin uråldriga, slitna"apoteksbok" och slog en stund i den. Och rätt som det var, där fanns det:

"Cedrodroppar = citronolja"

Det var alltså som jag misstänkte, att cedro = citronolja = citronarom.
Så jag gick tillbaks till ICA och köpte citronarom. Nu återstår bara att testa och se om pepparkakorna kommer smaka likadant. Jag återkommer med en rapport.

Under tiden som jag gjorde denna upptäckt var min mamma också ute på cedrojakt, men i staden där hon bor. Och där blev hon av Apotekspersonalen skickad till ICA Maxi, för cedro det hade de inte haft på Apoteket på flera år.

På ICA hade de i sin tur aldrig hört talas om cedro, men däremot hörde en gammal man diskussionen och utbrast förtvivlat "Ja, det är förskräckligt, jag har letat efter cedro i flera år men de har lagt ner cedrofabriken!".

Sorgligt tycker jag, om det stämmer att den stackars cedrofabriken är nedlagd. Men hoppas, hoppas, att citronaromen är samma sak. Nu ska jag testa!

Uppdatering: här kan man läsa mer om cedro citronolja. Och jag lärde mig något nytt! :-)

Fika som intresse

Förra veckan råkade jag säga till min syster att mitt intresse är att fika. Först blev jag förvånad över mina ord, jag menar kan man verkligen ha "fika" som intresse?

Men när jag tänkte efter så insåg jag att det faktiskt stämmer, för en av de bästa saker jag vet är nämligen att fika. Det är så mysigt att sitta med en kopp te tillsammans med en god vän och prata om allt mellan himmel och jord. Över en kanelbulle och en chaite kan de mest besvärliga problem förvandlas till små pyttesaker.

Att ta en fika på stan är verkligen något jag har saknat sen jag flyttade från Göteborg. Men idag ska jag bjuda några nya vänner på fika och det ska bli väldigt kul.

Just nu väntar kanelbullarna på att bli gräddade men jag har också bakat en annan favorit: Pappas banankaka. Perfekt att göra när man har glömt äta upp bananerna och de börjar bli bruna. Bananerna gör att kakan blir väldigt saftig.



Pralinpappans banankaka

2 kkp socker (ca 3 dl)
2 st ägg
1 hg smält margarin eller smör
3 kkp mjöl (ca 4 ½ dl)
1 tsk bikarbonat
2 tsk bakpulver
2 tsk vaniljsocker
1 dl mjölk
2 stora bananer (mosas)

- Vispa ägg och socker poröst.
- Tillsätt mjölken och det smälta smöret.
- Rör ner de mosade bananerna.
- Blanda de torra ingredienserna och rör ner i smeten.
- Häll upp smeten i en 2 liters form. Jag brukar smörja formen och sedan använda kokos istället för ströbröd för det blir mycket godare.
- Grädda i 175 grader i ca 1 timma.

På jakt efter den perfekta!

Jag är på jakt efter den perfekta morotskakan.



Jag vill att den ska vara sådär mjuk, saftig, söt, syrlig och kryddig i en perfekt kombination. Men det är minsann inte det lättaste att åstadkomma har jag märkt.
Igår testbakade jag ett nytt recept ur recepthäftet Nybakat från Svenska Smör.



Morotskaka i rutor

Ingredienser
½ liter (ca 3 st) rårivna morötter
4 ägg
3 dl råsocker (jag glömde för ett ögonblick vad jag pysslade med och tog vanligt socker, trots att råsockerpaketet stod framme)
100 g smält smör eller 1 dl rapsolja (jag tog rapsolja)
4 dl (240 g vetemjöl)
1 tsk vaniljsocker
2 tsk bakpulver
2 tsk stött eller mald kardemumma (jag stötte kardemummakärnor i morteln)

Frosting
50 g smör
200 g cream cheese
2 dl (125 g) florsocker
rivet skal av en apelsin, väl tvättad (jag som föredrar apelsinfria bakverk tog några droppar citronjuice istället)

Garnering
½ dl (45 g) citrusströssel (vet jag inte ens vad det är, jag körde a naturel = inget pynt)

1. Sätt ugnen på 200 grader.
2. Smörj och bröa långpannan eller lägg i ett bakplåtspapper.
3. Skala och riv morötterna fint.
4. Vispa ägg och socker pösigt i en skål.
5. Rör ner morötter och smält smör eller rapsolja.
6. Blanda mjöl med vaniljsocker, bakpulver och kardemumma.
7. Rör ner smeten. Häll den i långpannan.
8. Grädda mitt i ugnen ca 15 minuter.
9. Rumstemperera smöret. Rör ihop smöret med övriga ingredienser till en frosting och bred över kakan. Strö över strössel.
10. Skär i 20 bitar.


När man stöter kardemumman själv i morteln så träder smaken fram mycket mer än när man använder färdigmald på påse. Det insåg jag när jag smakade på det färdiga resultatet och det smakade kanelbulle!
Sååå...jakten fortsätter. :-)

Köket

Oj, vad jag kom av mig. Eftersom jag städade bort varenda litet pysselprojekt inför helgens besök är lägenheten nu alldeles tom på pysselöar. Och min inspiration tycks som bortblåst. Undrar om det hjälper att öppna tygskåpet och kika in?

Såhär ser det ut i vårt kök efter några veckors målande, borrande och skruvande. Och jag börjar äntligen känna mig riktigt hemma. Och riktigt kak-baksugen!


Loppisfyndat bord. Stolarna kommer från en annan loppis. Tavellisterna är från IKEA, vitmålade av lilla mig.


Vitmålad IKEA byrå. Billig och lättmålad. Bredvid står de fina och praktiska retur-grejer-lådorna från GRANIT.


Handdukshyllan har ni ju redan sett...


Och här står det visst några ekande tomma kakburkar... Verkar inte bättre än att det är dags att knyta på sig förklädet. Mest sugen just nu är jag på att göra dom här.

Mjuka bollar är bättre än hårda glasburkar!

Igår åt jag upp de sista stenhårda biscotti som jag inte ens velat blogga om för att de blev så livsfarliga (för tänderna alltså). Men för att hushållets andra godisgris inte skulle märka att de var slut passade jag på att slå sönder burken också. Glassplitter över hela hallgolvet, häpp!
Och jag som gillade den burken så mycket...snyft!



Nä, hädanefter föredrar jag mjuka chokladbollar framför stenhårda biscotti. Extra kul är det när man kan baka dem utifrån sin egen receptring!

Fyra saker på min lista

Igår fick jag ett ryck och kände att det minsann var dags att göra färdigt alla påbörjade och påtänkta projekt i lägenheten! Så jag satte mig ner och skrev en lista över vad jag behöver göra. Fjorton punkter lång blev den och igår hann jag stryka de första fyra:

- skruva upp hylla i köket
- skruva upp knoppbräda i sovrummet
- sy köksgardiner
- sy kuddöverdrag till stolen



Som köksgardiner använde jag ett överlakan med blommig bård som jag köpte på loppis för ett tag sedan. När jag väl hängt upp dem insåg jag att solen sken rakt igenom tyget vilket inte blev så snyggt. Så jag fick ta ner dem igen och klippa till en bit vitt tyg som jag petade in mellan tyglagren. Nu när jag ser dem i solljuset igen tycker jag nästan att jag skulle behöva lägga in ett lager till, men vi får se, det kanske hamnar på nästa lista.



Hyllan i köket har jag målat vit och verkligen längtat efter att få sätta upp. Och "den rosa månaden" till ära har jag tagit fram Rosa bandet-strössel och ett Rosa bandet-kakmått som jag hittade i New York i våras. Kanske blir det till att baka rosa kakor i eftermiddag...



Eftersom vi bor högst upp i ett hus och har snedtak i varenda rum är lite krångligt att ta bra foton. Det blir nämligen ganska mörkt i alla vinklar och vrår. Men jag får träna!

Hembakt

Den ofrivilliga husfrun har dagen till ära tvättat 8 (?!!) tvättmaskiner och bakat både mjuka tunnbröd och havrelimpa. Bröden är två favoriter som jag ofta gjorde när jag var yngre och fortfarande bodde "hemma-hemma" (är det förresten någon mer som säger så om sitt föräldrahem?). Nu var det väldigt länge sen jag bakade dem men till min glädje var de var lika goda nu som då.

Åtta tvättmaskiner på en dag har faktiskt sin förklaring. När jag upptäckte att man kan köra "handtvätt" på maskinen passade jag på att ta alla de där uddagrejerna som hamnat längst ner i tvättkorgen. Aldrig mer en handtvättad bh, hurra!!!

Imorgon ska jag nog sy gardiner av de nytvättade tygerna! Fast först måste jag ju stryka. Hemmafru, var det?

New York part II

När man är en tjej som alltid älskat att baka och som innerst inne när en liten men ganska hemlig dröm om att bli konditor och ska besöka USA för första gången är det ju självklart att man hyser vissa förhoppningar. Kommer det finnas några spännande baktillbehör att shoppa i superstorstaden NY? Jag hoppades men visste ju inte riktigt vad jag kunde förvänta mig av Sex & the City-staden med sina pinnsmala Manolo-bärare.



Ni förstår kanske att det var en ganska förväntansfull (och nästan lite skuttande) tjej som sprang mot ingången till New York Cakes & Baking supply. Så spännande var det att jag inte riktigt hade tid att stanna upp för att fota något närmare i skylten. Och butiken påminde ärligt talat mest om ett trångt lager så där var det inte kul att fota. MEN. Där fanns allt och jag blev inte besviken!



Några nya formar till min underbart barnsliga pepparkaksformssamling! Kaninen till vänster var det till min förvåning mitt käre ressällskap som insisterade på. Undrar om han har börjar fatta grejen? :-)


Vad sägs om Frihetsgudinnan som pepparkaksform?


Ja, och så var jag ju bara tvungen. Att köpa rosa och ljusblå choklad, lollipopsticks, Red Velvet cake mix (inhandlades i vanlig mataffär) och några cup cakes-formar med det självklara motivet - cup cakes! Rosa och vitt-rosa bandet strössel hittade jag också till min stora glädje.


De som brukar kika in på Bakerellas blogg förstår nog varför jag väljer att lägga min pengar på såna här till synes fasligt onödiga prylar. Jag förstår också om ni duktiga inredningsbloggare där ute inte riktigt blir lika exalterade som jag över dessa fynd. Men gud så roligt det ska bli att få pyssla med detta! :-)

Att möta våren

Efter en väldigt mysig helg tillsammans med världens bästa M är jag nu redo att möta våren. Tyvärr har våren och jag inte riktigt samma uppfattning om hur vi ska mötas. Jag tänker kjol, tygskor och fågelkvitter. Våren tänker snö, kyla och rimfrost. Vi är inte riktigt på samma våglängd, om man säger så.

I helgen lärde jag mig hur man bogserar en bil. Det var skitläskigt! Jag ville mest bara köra av vägen och sätta mig och grina. Men bilen kom fram dit den skulle, bara att hoppas nu att det inte blir skroten nästa.

En sak som gör det lite lättare att möta en snötyngd vår är min nyaste ljuvliga pastell som jag köpte förra veckan. Kolla, bara kolla! Det är preciiiis en sån bakskål jag letat efter. Och det var den sista i butiken. Woho, ibland har man tur!

Efter regn kommer solsken

När solen strålar in i rummet gäller det att passa på. Jag tassade omkring i morse och fotograferade min gamla trotjänare Assistenten.



Jag har länge tänkt på att det är dags för en liten hyllning till denna knubbiga och högljudda men oh så pålitliga kompis. Och det känns helt rätt att göra det nu när Kitchen Aid-hysterin sveper över landet. Visst kan jag beundra de mjuka formerna och sköna retrofärgerna som pryder Kitchen Aiden. Men dessa nya maskiner går ju inte upp emot min gamla goding! Jag har ärvt min assistent av min mormor och det gör det ju bara ännu mysigare att baka med den.

Tid för en bekännelse

"Hej jag heter Pysselpralinen (egentligen är det bara mitt under-cover-namn, men det får duga) och jag är en sucker för söta/snygga/coola/läckra/fräcka/flashiga/glada och fina mönster". Särskilt om de finns på muffinsformar, plåtburkar eller presentpapper. Men tjusiga servetter, kort och brevpapper går också bra. Och så tyger förstås. Och kantband, sidenband och snedslå.

Jag är inte den första, en efter en radar de upp sig, de beroende bloggarna. Någon är beroende av tyger. Någon annan av virkgarn. Jag är inte den första, och säkert inte den sista, att erkänna att min själ går i spinn över vissa viktiga prylar.





Jag vill kalla det ren och skär lycka när man gör ett sånt här fynd en vanlig sketen vardag. Och till det fashionabla priset av 29 riksdaler dessutom!

En busenkel sockerbagare

Ibland önskar jag att jag blivit konditor istället.

Tänk att få ägna hela sina dagar åt att skapa fantastiska bakverk som gör människor lyckliga i själen. Tänk att få stå varje dag och knåda degen till rejäla surdegsbröd, spritsa grädden runt en Schwarzwald tårta eller noggrannt pilla dit ögonen på en plirande, skär marsipangris.

Så jäkla kul!

En gång höll det nästan på att bli så. Jag var i Kiruna, mitt i vintern, hade väl något av en livskris och fick syn på en annons om en konditorutbildning någonstans där uppe i Nordligaset Norrland. Jag funderade på att hoppa på den.

Nu gjorde jag inte det, och tur var väl det för jag är en av de frusnaste personer jag känner.

Dessutom har jag testat att gå upp klockan 5.30 för att pendla till jobbet. Jag gillade det inte.

Och bagare måste gå upp tidigt har jag hört. Tidigare än brevbärarna.

I söndags bakade jag mina favoriter. Kolakakor. Favoriter för att de är så nedrans sega och goda!

Och så är de busenkla att göra. Annars brukar mina favoriter vara just favoriter för att de är lite pilliga att göra. Ju klurigare desto bättre!

Prickar och kakpynt

Eftersom jag under sommaren blivit fullständigt prick-tokig kan ni ju gissa att hjärtat slog ett extra slag när jag fick syn på Åhléns prickiga prylar. Muffinsformar, tesil i form av en toksöt tekanna i miniatyr och en svampburk med flugsvamp-prickigt lock.

Jag gillar dom!

Till en födelsedagsprinsessa ville jag göra snygga cup cakes med tysk-köpta tårtdekorationer. Jag märkte rätt snabbt att övning ger färdighet. Jag har inte dekorerat tårtor på evigheters evighet. Det märktes.

Synd att de snygg-prickiga muffinsformarna från Åhléns inte riktigt höll måttet när det kom till att hålla färgen med chokladfyllning inuti. De är tydligen snygga endast till ljusa muffins.

Mina kära vänner som tydligen inte är så bortskämda med egengjorda bakverk var förvånandsvärt nöjda med resultatet trots att halva toppingen flöt bort på vägen till firandet.

Dags att börja öva!

Vill dekorera cup-cakes!

Just nu är jag väldigt sugen på att sätta igång med ett pilligt och kul muffinsbak med fullaste fokus på dekoration! När jag var i Tyskland över helgen hittade en massa kul som jag vill baka snygga cup-cakes av. Bland annat ett sockersött och väldigt glittrigt "prinsesskit" som innehöll bla turkos dekorfärg med glitter, lila sockerströssel och rosa hjärtan att strö över frostingen. Sååå sött! Snart ska jag lägga upp en bild på mina fynd.

Jag blir glad...

...när jag kommer hem och får syn på en färgstark favorit som just nu pryder min vägg!
Leila är alldeles underbar med sina söta recept och läckra inredningsdetaljer!
Och dessutom har hon en drömrosa kyl från SMEG i sitt kök...oh lovely!

Hjärtvänliga kakor

En lite (bara lite) bättre bild av mördegshjärtana som stämplats med lyckotext.

Och så här blev resultatet!

Dessa supersöta läckerbitar till "minimuffins a la Bakerella" gjorde succé på min vackra vän Åsas möhippa! Och det var absolut värt allt pill och tid det tog.

Såhär gjorde jag:
Jag bakade en mjuk chokladkaka från ett recept ur boken "Sju sorters kakor"som jag lät stå och svalna över natten.

Sedan mixade jag kakan med en creame cheese frosting som jag gjort utifrån ett recept som jag hittat på internet (en magrare men ändå supergod variant med bla philadelfiaost light och flytande margarin).

Konsistensen blev lite lös så nästa gång ska jag använda lite mindre frosting i smeten.
Därefter följde jag Bakerellas instruktioner (bakerella.blogspot.com) och vips (...eller ja, efter en hel del pill och pyssel) så var det färdiga mini cupcakes!
Inte riktigt i hennes nivå...men som tur var hade mina vänner inte något att jämföra med så de blev förtjusta! ;-)

"Kitad" och redo...

...att ta itu med mitt pyssel-bak-projekt,
helt och hållet inspirerad av
kakdekorationernas bloggdrottning Bakerella!

På bilden:
- bakform "blomma" i 3 olika storlekar
- lollipop sticks (pinnar till klubbor)
- vit & ljus blockchoklad
- smarties
- strössel