torsdag 29 januari 2009

Ett livsverk



På en promenad under en av julhelgens klara och kalla dagar gick vi förbi den här fascinerande stenläggningen som finns i utkanten av den ort mina föräldrar bor.

Enligt grannarna är den skapad av en kvinna som bodde på gården strax intill. Detta är hennes livsverk. En kvinna har alltså skapat detta fantastiska konstverk.



Jag vet inte om hon fortfarande lever men jag önskar att jag kunde fråga henne vad det betyder. Varför skapar man något sådant här? Är det för att sörja en olycklig kärlek? Eller är det till minne av någon? Eller kanske för att skapa ett minne av sig själv, något beständigt som människor i tid efter tid kan promenera förbi och beundra och förundras över?


Sitta stilla och njuta en liten stund.

Imorgon bär det av till Lund och sedan vidare till Smålands inland. Mysigt tycker jag. Hoppas att vädret blir såhär soligt och klart i helgen. Det behövs nu. Vad ska ni göra?

tisdag 27 januari 2009

Lite hipp som häpp!



Häpp!
Nu behöver vi lite positiv energi i den här bloggen!
Jag är inte manodepressiv vad jag vet, men ibland undrar jag lite hur den lilla filur som styr glad- och depphormonerna egentligen tänker. Jag menar, kan man inte bara köra på lite lagom varje dag istället för att ösa på med depp ena dagen och sen bara låtsas som att allt var som bortblåst nästa?!
Hm!

Det här tyget vill jag göra nåt kul av för det gör mig glad. Några förslag?

måndag 26 januari 2009

Vädret, skärp dig!!!

Trött trött trött.
Idag gick jag in i ett provrum (man kan undra varför någon med typisk "svenskt" utseende gör det i slutet av januari, den blå-bleka hyns månad). Det fanns speglar i varenda vrå och dom visade varenda vinkel. Sen var det bara att klampa hem genom ett blötgrått Stockholm och fundera över varför livet egentligen är så himla skitet. Fult hår och konstiga kläder. Nej, idag kändes det som jag borde stannat inomhus, under täcket.

söndag 25 januari 2009

Broderad bonad à la 2009



Nu har jag äntligen monterat klart broderiet som jag gjorde under julledigheten. Efter mycket funderande kring hur jag snyggast kunde montera det hamnade det tillslut i en vitmålad träram.

Detta glada lilla broderi är en present till en vän. Samma vän som i avskedspresent (när jag flyttade till Stockholm) gav mig brevpapper med Pee & Poo. "Så att jag skulle kunna hålla kontakten med lite stil!". Jag förstod piken och har faktiskt skrivit ett brev till henne, och hon svarade - med ett doftbrevpappers-brev, ja ni förstår vilken tjej!



Så när jag fick syn på det här motivet på Flickr visste jag att jag bara måste göra en tavla till henne!

lördag 24 januari 2009

Ja må hon leva i etthundra inlägg!

Oj oj oj, detta är mitt 100:ade inlägg på lilla bloggen. Haha, vem kunde tro det?! Det känns fint. Och extra fint när jag kan fira det med att faktiskt visa upp något egenhändigt pysslat.

Jag vet inte riktigt om det här med att virka är min grej, men sticka, det gillar jag. Så efter att ha blivit himla inspirerad av fantastiska Susanne ägnade jag fredagkvällen åt att pilla ihop den här lilla kompisen. Och gud vad stolt jag blev när jag faktiskt lyckades! Jag hade ingen aning om att jag kunde göra sånt här?! Men miniatyrer, det är ju lite min grej.



Beskrivningen hittar ni här. Och eftersom det är världens bästa beskrivning är det faktiskt inte så svårt. Men lite stolt är jag allt ändå. =)

Är det dags att inse att man börjar bli vuxen när man tillbringar fredagkvällen, även känd som "bästa AW-kvällen" för de som har ett liv, stickandes en miniatyrnalle? Ja kära nån.


Fredagskväll ur mitt perspektiv...

torsdag 22 januari 2009

Too much

Idag var det lite för känslomässigt turbulent för min smak. Det kan inte både vara stökigt i privatlivet och på jobbet på en gång för då orkar jag liksom inte riktigt.

Man har ju ofta ganska höga förväntningar när man kliver in på ett nytt jobb. Har man tur uppfylls ens förväntningar, man träffar riktigt trevliga människor och man lär sig massor. Har man otur stöter man på tråkiga typer som tynger ner en och jobbet leder varken framåt eller bakåt. Jag har inte riktigt lyckats reda ut var jag egentligen har hamnat mellan dessa två alternativ. Kanske någonstans mitt emellan med lite god vilja.

Idag sa en kollega till mig att han och hans flickvän handlade kläder för 40.000 kr när de var i New York på semester. Jag bara gick tyst och log lite mot honom. För inombords tänkte jag, att det är två månadslöner för en sjuksköterska. Och inombords log jag faktiskt inte.

Människor är så himla konstiga ibland.

tisdag 20 januari 2009

Istället för att rulla tummarna



Titta vad jag har gjort ikväll!

Nu har jag längtat alldeles för länge efter att ny-lära mig virka så efter jobbet tog jag en promenad till Odenplan för att handla garn och virknål. Det tog mig sedan en lång stund att fundera ut "hur i hela friden det var nu igen som man virkar". Men tillslut gick det. Lite i alla fall. Fast ärligt talat vet jag inte ens om jag virkat något eller om det bara är en slumpmässig ihopknytning av turkos tråd?
Jag funderade lite när jag satt här och pillade. Undrar om det är som att lära sig cykla? Har man en gång lärt sig det så sitter det för alltid. Synd att jag aldrig lärde mig läsa mönster i slöjden...

måndag 19 januari 2009

Polkagrisvågad eller vit & sval. Vem är jag?

Idag var en en helt okej dag. Inga större katastrofer, jag kände mig rätt positiv på jobbet och så hann jag till och med att prata med trevliga lilla systern vilket händer alldeles för sällan.

Men jag känner ändå at det fattas något. Jag behöver mer färg, form och kreativitet!!!

Jag är den där tjejen som slits mellan det skira vita, svala och enkla och det glädjekickande kitschigt, färgglada. Därför står mina släta, snygga och enkla plåtburkar bredvid min ljuvligt blommönstrade, turkos-rosa kakformsburk i köket. Därför har jag svårt att bestämma mig.
Ibland vill jag kasta mig in i de modigas värld där inte en pryl kommer innanför dörren om den inte är färgglad, glittrig eller snygg-retro. Men så är jag ju samtidigt så rädd för att jag en sekund senare kommer tröttna. Och just nu verkar mitt schizofrena sinne vara extra snurrigt.



Kanske är det därför jag går i spinn över flådiga presentpapper? Kolla, bara kolla in Lagerhaus vårnyheter! Jag säger bara cupcakes till pralinen!!!




Numera bor några av rullarna i reafyndade zinkkrukor från "butiken-som-alltid-har-rea" (gissa vilken) och i garderoben börjar det bli ordning.

Antagligen kommer jag få göra i ordning en liten hörna i mitt hem där allt är tillåtet. Där kan jag samla alla rosa, turkosa och prickiga små prylar, fjärilarna, fåglarna och bladrankorna. Där får det vara mönster och galenskap. Där kan min kitschiga sida få sitt lystmäte!

söndag 18 januari 2009

Söndagsblues



Vips så var helgen nästan slut. Och det var väldigt vad den här helgen var kort. Lite synd för jag hade gärna sett att den var väldigt lång. Igår tog vi oss till biografen mitt i stan och såg Australia, en film som fångade mig fullkomligt. Jag försökte tappert att inte snyfta högt när tårarna började trilla. Om man vill se en film i januari tycker jag att man ska se den. För den berör.

Idag var det ångest och sorg och suckar. Ingen vill skiljas på en söndag. Klockan fyra blev jag ensam i lyan igen. Då tog jag tag i mitt lilla omklädningsprojekt som legat och väntat ett bra tag. De fyra Blocket-fyndade stolarna som hör till nya pysselbordet är fina men i stort behov av restaurering. Och efter lite om och men och felsömnad häftade jag fast det nya tyget med häftpistol. Man är inte dummare än man gör sig!

Nu blir det lite Sex & the City för mig del tror jag. Ska försöka glömma för en stund att det är måndag imorgon.

onsdag 14 januari 2009

Pyssla först



I helgen hann jag med ett litet pyssel mitt i allt IKEA-hylle-skruvande. Jag broderade en rad. Och nu står den på mitt pysselbord/matbord för att påminna mig om att jag är en sån där tjej som faktiskt kan skapa saker och att det är viktigt i mitt liv. Och varje gång jag ser den blir jag glad.

Man måste ibland påminna sig om vad som faktiskt är viktigt för en. Annars kan lätt de negativa vardagstankarna ta över. I alla fall hos mig. Jag har en tendens att bli lite grinig över orättvisor ibland. Och det är verkligen så himla onödigt för det gör mig bara sur och tråkig. Så mitt ständiga motto är att försöka tänka positivt. Jag går inte runt och ältar det i huvudet hela tiden eller så (som en liten kvittrande ljuv stämma som skanderar "le och var glad och nöjd"), men när jag kommer på det så brukar jag tänka på det en liten stund. Och jag blir faktiskt gladare av det.

Idag blev jag jätteglad när en f.d. studiekamrat ringde. När vi gick i samma klass under utbildningen tyckte jag hon verkade vara lite läskig och vi pratade knappt med varandra men nu när jag har blivit lite vuxen (3 år senare, hrm) inser jag att hon är en jättehärlig tjej som gör mig glad!

Jag har inte så många vänner och jag längtar alltid efter fler, eller liksom fler riktigt nära vänner, såna som man kan skratta tillsammans med tills man inte får luft, eller som man kan skämta med utan att de stirrar på en för att de inte fattar. Eller som man kan pyssla tillsammans med. För jag är ju lite kräsen och vill allra helst umgås med såna som är lite lika mig, som jag har något gemensamt med.

Faktum är att en del personer som jag "pratar" med här i denna spännande blogg-värld gör mig väldigt glad och det känns nästan som att vi är vänner. Även om vi inte ses på riktigt.
Ibland tänker jag att det är lite knäppt, som att man inte får tänka så. Men sen struntar jag i det och fortsätter tycka om er. =)

Shit. Idag blev det seriöst. Tänk vad ett litet broderi kan framkalla för tankar...

tisdag 13 januari 2009

Ofrivillig förklädnad

Hur tankspridd är man om man går hem med någon annans jacka utan att märka något?

Idag fick jag ta mig hem i en av mina kollegors jackor. För hon hade tagit min. Av misstag. Och inte ens märkt att hennes hemnycklar och tunnebaneremsa inte låg i jackfickan. Men jag fattar liksom inte, vi har ju inte ens samma märke, storlek eller modell på jacka?! Bara samma färg.
Det kändes mycket märkligt att åka hem i någon annans kläder. Jag kände mig fel och lite utsatt. Men jag tycker lite synd om henne för hon måste ju ha varit väldigt stressad.

Vad har hänt i hemmet idag då? Jo, jag har varit duktig. Diskade hela bautadiskberget alldeles själv och rengjorde nya ugnen som den konstiga säljaren uppenbarligen inte tyckte att han borde göra själv. Urk. Men nu är den ren och fin och redo för att användas. Hoppas den funkar!
Pysslat? Vem har tid?!

Jag undrar faktiskt ibland, hur hinner ni med allting? Det är altid superfint städat och superpiffigt fixat när jag kikar in i varenda underbar blogg jag följer. Och dessutom skriver alla så härliga texter. Är det bara jag som är långsam i allt jag gör? Jag vill ju inte visa stök-bilder för jag brukar tycka att det ser så gräsligt ut när folk visar sina garderober eller liknande före städningen, men nu börjar jag nästan bli lite sugen. The real me liksom. Mitt i ett flyttkaos, heltidsjobb och pendlingsliv. =)


Ser ni, julstök som varar ända till påska!


Mitt senaste loppisfynd, favoritstolen från Diö i Småland.

måndag 12 januari 2009

Sommarklänning och bruna ben tack!



Det blev en ganska aktiv helg. Och jag hann inte ens hälften av allt jag hade tänkt. Men det gör jag ju i och för sig aldrig.

Mycket bygga hyllor blev det. Ägnade lördagskvällen åt att skruva i 48 skruvar i träplankor och sedan rensa och fixa. Så garderoben börjar bli flådig. Men ugnen är fortfarande inte skurad och någon stolsdyna blev inte sydd.

Fast jag pysslade lite. Några stygn hann jag allt med på fredagskvällen. Det var lite sysselsättning under tiden jag ägnade mig åt att titta på min nya drog: att titta på Sex & the city. Jag fick DVD-boxen i julklapp och som med det mesta annat i livet verkar det som att jag inte riktigt kan dosera detta i lagom mängd. Det är allt eller inget! Så nu har jag snart sett de första tre säsongerna. Och lärt mig otrooligt mycket om sex. Och New York.

En bra grej som just det här beroendet medför är att jag blir ganska sugen på att "piffa" mig lite mer. Ni vet, lite mer smink, snyggare smycken och lite roligare kläder än de grå yllekoftor som jag har på mig varenda dag. Nej jag är inte nunna, jag är bara ganska frusen och väldigt blek. Och på vintern finns det inga varma kläder i snygga färger som passar mig. Bittert.

Men jag har faktiskt inte varit så bra på att piffa mig på ganska länge, när jag tänker efter, inte sen jag började pendla till mitt förra jobb. Det fanns liksom ingen tid över till sånt när 15 timmar i veckan gick åt bara till att resa. Men jag vet ju att jag blir mycket gladare och känner mig mer nöjd med mig själv när jag helt enkelt har snyggat mig lite. Mer piff är bra. Så länge man gör det av rätt anledning. Så fort jag känner att jag piffar mig för att passa in i skryt-Stockholm (OBS: detta uttryck gäller inte alla Stockholmare så bli inte ledsna ni som är normala!) ska jag genast sluta!

Sen kan det ju kännas lite tungt att hela Sex & the city utspelar sig i heta, härliga New York (som förövrigt varit mitt hetaste drömresmål ända sen i våras) där ingen verkar ha på sig något annat än sommarklänningar hela tiden!

Alltså ärligt talat. Är det inte läge för lite värme nu?

onsdag 7 januari 2009

Folk är konstiga

Nu är jag trött på att bo med människor som inte tar hänsyn. Hyggligt att kliva in kvart över tio på kvällen och hojta till sin familj och ha kramkalas en millimeter utanför min centimetertjocka dörr.
Dessutom är det 10 grader i min garderob som tydligen inte är isolerad och den kalla luften strömmar ut i mitt rum. Och detta betalar jag 4500:- för. Plus el.

Jag är så jävla dum ibland. Flytta till Stockholm! Åhh, jag blir trött på mig själv.

Detta är väl någon form av utjämning för att jag bott så ostörd i min fina lägenhet i Göteborg de senaste åren. Ja, så måste det vara. Rättvisare fördelning av bostäder till folket. Man ska inte ha det för skönt. Men då kan jag tala om att tack, jag förstår budskapet.
Bara 8 månader kvar.

tisdag 6 januari 2009

Brrr!!!



Sådär ja, tillbaks igen. I nya "lägenheten". Som för tillfället är alldeles iskall! Kanske drog jag ner värmen lite för mycket för att spara el och pengar (lilla snåla miljömupp) innan jag for söderut före jul. Nu får jag sannerligen bita i det sura äpplet för här är verkligen permafrost-kallt! Brrr!

Under min drygt fem timmar långa bilkörning lyssnade på en ljudbok för första gången sen jag var barn. Jag hade funderat lite och tänkt ut att det kunde vara ett smart knep för att inte somna eller dö en själslig död av uttråkning under denna maratonkörning tillbaks till storstan. Och det visade sig vara en utomordentlig idé som tål att göras om. Dessvärre blir det nog ingen långkörning igen på ett tag så nu måste jag tåla mig lite för att få veta hur boken slutar. Tänk, nu kommer jag till och med längta till nästa gång jag får pendla! Håhåhå, smarta tjejen!

På pysselfronten är intet nytt förutom att broderiet nu är klart. Men det måste ramas in lite tjusigt innan det kan presenteras för allmänheten.

För er som är nyfikna hur en ombyggd carport med kristallkrona kan se ut (alltså bilder från min nya lya) lovar jag att det efter helgen bör kunna komma lite bilder. För nu till helgen blir det städa-fixa-röja-snygga-till-hemma-tema. Visst låter det alldeles utomordentligt kul!

Ännu kuligare ska det bli att gå till jobbet imorrn. Jag jublar.

måndag 5 januari 2009

femtejanuaritjugohundranio


Ett nytt år. Gud vad härligt! Och jag har startat mitt nya år på väldigt gott humör. För nu kan det bara bli bättre.

Jag ska göra det här året lite mer på mitt vis tror jag. Det ska vara lite mer jag. Lite mer känsla på mitt sätt. Jag ska njuta och älska och leva som bara den!

Årets första dagar har varit väldigt mysiga. Lite födelsedagsfirande blandat med trevlig reashopping och även ett kort men mycket bra Göteborgsbesök har vi hunnit med. Kallt som svin är det men det betyder (enligt min hobbymeterolog till pojkvän) att det också är fint väder. Tack säger jag och låter solen blända mig. Jag blir glad av den.

Imorgon kör jag tillbaks till mitt andra hem. Alltså det med pysselbordet. Jag ser fram emot att få städa i ordning där. Jag nästan längtar efter att få städa. Fast hade det inte varit för det hade jag gärna stannat här.

Ja, och så pysslar jag vidare. Med lite norpade idéer från höger och vänster. Internet är en inspirationskälla som aldrig sinar och jag har definitivt inte hunnit bli mätt än. Jag har ju precis börjat!
Vad ska detta bli tror ni?