Mamma, du hade lite fel.

Min mamma brukar säga "allt går bara man vill!".
När jag var liten tyckte jag att det var fruktansvärt irriterande när hon sa sådär, för ofta handlade det ju om något hon tyckte att jag skulle göra och som jag tyckte att jag absolut inte skulle göra. Men jag har insett att jag med åren har anammat det förhållningssättet mer och mer.

Och så tänkte jag även med mina nypiffade disktrasor. Självklart kommer de stå emot ett liv i mitt kök utan någon särskild behandling. När de är tryckta är de klara. Bara att börja torka och slabba med vatten och disk!

Men jag tänkte ändå att det är ju bäst att testa så att man inte sprider falsk information. Så det gjorde jag direkt när jag kom hem från jobbet idag.

Och ja, mamma, du hade tyvärr fel. För det gick inte riktigt, trots att jag ville.

Den disktrasan som jag inte värmebehandlat enligt rekommendationerna på färgburken höll inte riktigt måttet.

Så då plockade jag fram strykjärnet till disktrasa nummer två och testade att stryka på den innan jag blötte ner den. Och då, som synes, gick det alldeles utmärkt!

Men jag lovar, testerna kommer pågå hela helgen! Och om jag märker minsta lilla avfällning ska jag genast rapportera detta!

Med lite stryk håller disktrasa nr 1 måttet! Disktrasa nr 2 kan gå och dra nåt gammalt över sig!

Diska eller dö

Det här var vad jag planerade att ägnade eftermiddagen åt. Ta itu med helgens efterlämnade diskberg som var det högsta någonsin skådat i detta hem. Ett kalas utan kras, men desto mer smutsiga glas, kan väl sammanfatta lördagens äventyr.

Men när jag såg syrrans screentryckta disktrasa (hon är så konstnärlig det lilla livet) så fick jag en liten idé...

Som jag självklart var tvungen att genomföra omedelbart!

Stämplar, textilfärg och ofärgade disktrasor krävdes till detta pyssel.

Resultatet blev lite ojämt. Men budskapet är ju tydligt, eller hur?!

Kaka på burk

Denna "tack-för-att-jag-fick-sova-över-present" gav jag bort till en vän för ett tag sedan. Hon är väldigt nyttig av sig och därför tyckte jag det passade bra med riktiga hälsobomber till muffins. Bara att tillsätta ägg och yoghurt. Receptet skrev jag på en lapp och knöt om (hade ju inget tålamod att vänta tills det var klart när jag tog bilden tycks det som).
Ja, och så fick hon ett gäng prickiga muffinsformar. Såklart!

Just nu står det faktiskt flera tomma glasburkar (lite större modell) och väntar på att bli fyllda med nästa inflyttnings-/kalas-/middags-/gå-bortspresent. Kan ju varieras i all oändlighet. Sånt gillar jag!

Hallprojektet

Börjar närma sig sitt avslut. Och det känns jäkligt gôtt för att använda ett uttryck från dessa breddgrader. Den tidigare gula och ganska fula hallen är numera förvandlad till en vitmålad entré som känns både ljusare och större.
Det här var första gången jag renoverade ett rum på egen hand och jag känner mig rätt stolt över att jag inte schabblade till det utan faktiskt lyckades få mer färg på väggarna än på mig själv.
Det är coolt att ha gjort något för första gången. Och det ger mig mersmak.

Before...

and after!

Kolla! Krispigt vita väggar!

Bara lite prat

Jag är så smart. Som har skrivit i bloggbeskrivningen att den här lilla bloggen inte bara ska innehålla pyssel och sånt, utan även lite prat. För ibland är det såååå skönt att bara få prata av sig.

I mitt huvud snurrar just nu väldigt mycket tankar på flytt och jobb och fixa, ordna, packa och städa. Det är inte så himla kul för jag är inte särksilt förtjust i att flytta. Jag tycker att det är jobbigt.

Idag bara satt jag på golvet mitt i klädhögarna från min tömda byrå (som ska få flytta till annan ort) och drog en djup suck. Det kändes som att all energi på en sekund bara rann ur mig och jag önskade så starkt att någon annan plötsligt skulle dyka upp från ingenstans och banka på dörren och erbjuda sig att ta hand om denna flytt.

Ni vet, en sån där ärtig brutta med pigga, glada ögon, oförstörd optimism och med energi som en hel flock unghästar.

En sån brud kan gärna få ta tag i den här flytten. För jag orkar inte riktigt just nu.

Kanske beror lite av denna söndagseftermiddags orkeslöshet på gårdagens flyttfest och ett eller två glas vin för mycket. Lilla pralinens kropp tycker uppenbarligen inte att det var helt smart, den är inte riktigt van längre.
Men mysigt var det. Och det kändes som ett perfekt avsked. Vem vet om jag kommer tillbaks hit igen. Nästa flytt kanske blir till ett hus i en småstad i Småland.

Men tills dess ska jag kampera ett år i ett rum i södra Stockholm.
Hurra!

Jag vill p..ssla!

Okej, om nu Bragos bokstavskexfabrik hade varit lite noggrannare i sitt val av personal och sett till att alla som jobbar med att göra bokstavskex kunde alfabetet hade jag idag endast med en bild kunnat visa hur jag känner.
Men tyvärr är dom inte det. Noggranna alltså. Eller alfabetskunniga.
Så nu blev det såhär.

Hoppas att budskapet ändå går fram.

Jag vill ha mindre plikter och mer lektid just nu!





Bakgrunden till motivet är min snygga turkosa pärm där jag sparar inspirerande tidningsurklipp och idéer.

Ärvda älsklingar

Man har ju en del favoriter i sitt hem. Ett par av mina "bästisar" har jag ärvt av mina morföräldrar.

Ängeln kommer från min gammelfarmor Mabel som nästan blev hundra år. Den är så vackert snidad och jag tänker mig att den nog är som min skyddsängel. Just nu hänger den vid min säng.

Min morfar var väldigt intresserad av konst, design och mode. Stolar och särskilt då av danska formgivare var hans favoriter. Jag är så glad att jag fick ärva den här nätta fåtöljen av honom som delvis är väldigt bekväm men som också påminner mig om honom.

Vilka är era ärvda favoriter? Det vore väldigt roligt att få se.