fredag 20 februari 2009

Mil efter mil efter mil...


Bäst med bilresan förbi Jönköping är att passera ruinen Brahehus som står så ståtligt på höjden med utsikt över Vättern. När jag passerar den fladdrar tankarna alltid iväg till svunna tiders storheter och adelsmajestät som tillbringat sina dagar i detta slott. Bild lånad från Brahehus.se

Igår körde jag fem och en halv timma från stora Stockholm ner till lilla samhället i söder. När jag satt där ensam i bilen timma efter timma och passerade den ena stora staden efter den andra (Södertälje....Norrköping...Linköping...Jönköping...) så tänkte jag "Vad sjutton är det jag håller på med?! Det här är ju vansinne". Att leva sitt liv till hälften på distans sliter.

Men, så fort jag kom fram och fick den där varma kramen så visste jag ju varför jag ska fortsätta göra det.

Ändå. Det är ett ganska konstigt liv. Man är liksom inte riktigt hel och nöjd någonstans. När jag är här längtar jag hem till min symaskin, min ugn och mitt pyssel. För här kan jag nästan inte göra några av mina hobbies. Men när jag tillbringar en helg ensam i Stockholm så är jag ju inte heller glad för det är ju inte lika kul att sitta hemma ensam och pyssla.

Är jag gnällig? Jaaa, ja, jag veet. Men vem ska annars orka lyssna om inte bloggen och alla andra små omtänksamma öron?

9 kommentarer:

Helen sa...

Det låter väldigt tufft att leva livet halvt på distans. Klart att du måste gnälla lite!

Matilda sa...

Starta en syjunta om du inte vill va ensam!
Mycket fika och mycket pyssel, det är ett enkelt recept. Det gäller ioförsig att hitta några likasinnade också, men det gör du nog.
Håller med Helen om att du får gnälla, det låter väldigt jobbigt.

Fröken Fräken sa...

Jag har provat på lite distansleverne och en sak är iaf bra (?) man håller alltid sin längtan vid liv. Alltid längtar man åt något annat...

Själv ska jag försöka kombinera pyssel och mysa med en lurvig jycke i helgen. Han har bra smak den där hunden, gillar att gå och lägga sig på mina favorittyger. Själv är jag väl inte helt förtjust i det liggbeteendet. Men vem vill inte rulla runt i den härliga doften från nya tyger? Det måste man ju ha förståelse för!

Och när man fått pyssla järnet så kanske man är motiverad och redo att dra till Malmö när måndagen nalkas!

Krama på!

Jo sa...

Jag förstår dig, det är inte skoj med kärlek på avstånd. Man vill få ut så mkt av varje gång man ses att det ibland kan vara pressande. Men samtidigt är det ju så himla mysigt varje gång man kliver ur bilen och får en kram! :) Du vet ju var jag tycker att du ska hamna sen... ;)

Det finns ju faktiskt en fördel med att bo på olika ställen, man har fler loppisar att tillgå. Det ska man icke förakta! ;)

Imorgon ska jag till Saron igen och se om jag hittar några Lottaböcker ;)

Hoppas att du får en bra helg! Kram

Concha sa...

Hi Linda,

Thank you so much for the lovely comment you left on my blog. I'm so glad you enjoyed reading about me in the IKEA magazine! :)

I hope you'll visit me often!

Have a lovely weekend, best wishes from Lisboa,

Constança

☆Cel'Dara☆ sa...

Det är tufft med distansförhållande.. Men som några andra också skriver; Det håller längtan och glöden vid liv på ett annat sätt, tror jag i alla fall. Det är bra att få längta ibland!
Kanske hade saker blivit annorlunda här hos mig ifall vi hade fått längta ibland och inte bara ta varandra för givet alltid.. vad vet jag? :-/

Du har förresten fått en award från mig, kolla här:
http://celdara.blogspot.com/2009/02/en-till-mig-tre-till-er.html
Kram

Malla sa...

Gnäll på du, det brukar faktiskt hjälpa lite på nåt vis.
Livet på distans är sällan förenat med lycka men det kanske känns liiiite lättare om man vet att det inte är för alltid.=)
Att man har valet att lämna allt och flytta dit man trivs.
Nu är det ju inte bara att göra, det är jobbigare och krångligare än så, det är jag ju väl medveten om.
Men ibland hjälper det ju lixom att tänka som om det vore den enklaste grejen i världen. =)

Här leker jag pysselstudio mest hela dagarna, dock är det inte mkt som avslutas..

Matilda sa...

Ja visst var pandorna lite söta ändå...har tidigare varit skeptisk mot onaturlig färg på det man ska äta, men nu tycker jag att det är roligt! Iallafall om man färgat det själv. Det blir så härligt barnsligt.
Ja stick-cafe, det har jag sett nånstans. Kanske en del garnaffärer brukar tillhandahålla något liknande? Det är säkert himla trevligt.

Monkan sa...

Det låter påfrestande med avståndet, och du hinner ju tänka mycket under en sån tur. Jag har ju haft en idé om att vårt avlånga land kunde delas i t.ex tre våningar, med rulltrappa mellan så att man lätt kan ta sig till olika delar, jag skulle t.ex vilja ha nära till Småland. Tänk om det gick att greja? ;-) Hoppas att helgen blev precis så bra som du ville!

Antik & Kuriosamässan i helgen och syfestivalen i april, lite har väl Stockholm att erbjuda i alla fall ;-) Jag måste erkänna att jag aldrig varit på nån av de mässorna men symässan låter mycket intressant.

Åh, koppen du köpt är ju superfin. När jag såg den i affären nappade jag inte men nu när jag ser den "in action" hos dig så förstår jag ju vad det är alla fallit för. Mattorna ser mysiga ut, och de brukar ju inte kosta så mycket hos IKEA heller :-) Håller med dig om tygerna. Jag köpte tyg på IKEA för några veckor sen men det var första gången på många många år, och det jag köpte var brunt och murrigt... Jag använder nog mest "jordfärger" i min inredning, men jag har ju tyger med färg också, som hmmm, oftast hamnar i tygskåpet. De brukar få fungera som bakgrund till diverse temafoton :-)