fredag 5 mars 2010

Åter i byn

Vilken fantastisk vecka jag har haft! Spännande möten med intressanta människor. Min hjärna har fått jobba och ta in och fundera på en massa kloka saker. Dessutom har jag fått äta lyxig mat och blivit uppskattad och sedd. Och det händer faktiskt inte så ofta. Så då gäller det att njuta.

Nu väntar en helg med tid att fixa här hemma och förhoppningsvis också lite pysseltid. Kanske hinner vi till och med titta på gardintyg, halleluja!

Förresten, är det fler än jag som tycker att är ganska läskigt att berätta för andra att man bloggar?

Det läskigaste är när man efter mycket funderande till slut bestämmer sig för att berätta om sin blogg för några. Men sen inte hör ett ljud. Ingen återkoppling. Då känns det väldigt konstigt. För även om man kanske inte kan tro det så är den här bloggen väldigt, väldigt nära mig.

Nu ska jag ha en härlig bloggstund och titta in vad som hänt häromkring den senaste veckan! Mysigt! :-)

7 kommentarer:

Zazzan sa...

Jag förstår vad du menar.
Antingen får man ingen respons alls, eller så undrar dom genast hur mycket läsare man har. Precis som att det inte är intressant ifall man inte har många läsare. Jag har typ max 30 läsare om dan, och det är ju inte särskilt mycket. Det begriper jag med. Men det är ju inte för att få många läsare som jag bloggar (även om det såkalrt hade vart kul med nåra fler), jag gör ju det för att jag tycker det är KUL!
Hoppas du får en mysig helg!
Kram

Zizzi sa...

Jag har inte berättat för så många av mina bekanta att jag bloggar, men mina vänner vet och vissa tittar in varje dag och vissa nån gång då och då.

Loppan Lorum sa...

Välkommen tillbaka!

Håller med om det läskiga i att berätta om sin blogg. Jag har t ex inte berättat om den för mina arbetskamrater - och jag skriver heller ingenting om mitt yrkesliv på bloggen, eftersom det känns viktigt att hålla isär jobbet och fritiden. De gånger jag berättat om den för nån bekant och sen inte fått nån respons tror jag det helt enkelt beror på att han/hon inte är så intresserad av bloggar. Jag var själv för bara ett år sen en sån som inte alls följde/kollade på bloggar, såg inte riktigt poängen. Men det blev det ju ändring på :)

Fruädel sa...

Heeeej gumman!!!! Åh så spännande du verkar ha haft sen sist! Ska bli så spännande att se hur ni fått i nya lägenheten! Ja jo, jag känner igen det där med att berätta ombloggen. Jag får lite prestationsångest om jag tänker på vilka som vet om bloggen, hihi men det får man ta! Sen är jag ju ganska ny på detta och blir fortfarande väldigt förvånad när någon säger " jag var in pådin blogg". Härom veckan sa dagmamman, " jag var in på din sida" din sida? Tänkte jag? Vår sida av vägen här ute? Tog någon timme i mitt morgondruckna tillstånd att förstå vad hon menat, hihi!
Trevlig helg gumman, vi ska iväg och hälsa på folk hela dagen!!! Kramelikram/ Tess

Empan sa...

Ja, jag håller gärna tyst om att jag bloggar. har ju inte gjort det så länge, och jag kör nog på ganska privat tror jag. men jag gör det som en övning för mig själv, att våga skriva saker som jag tänker och tycker och även bara smått och gott i vardagen. så jag har jättesvårt att säga det till någon.
ha en härlig helg!

Skoogstrollet sa...

Isfria trottoarer????
Där jag bor respektive jobbar är de verkligen som värst nu. Isfria på sina ställen, ja, men mestadels har vi ett islager på säkert fem centimeter.

Igår när jag jobbade höll jag på att göra en praktvurpa, men lyckades med armarnas hjälp få upp balansen i sista stund. Min kollega som sett min lilla dans undrade oroligt hur det gick.

Frågan är om det är minst halt i solen eller skuggan eller om det är lika illa överallt?

Fröken Fräken sa...

Man får ta av sig hatten och be så mycket om ursäkt för att man knep de sista kökshanddukarna! Men inte kunde man ju veta att en Pysselpralin skulle bege sig till storstan och hade som plan att köpa samma... jag tröstar mig med att tänka att de iaf har fått komma till ett gott hem. Tänk om de hamnat hos någon som tänkte använda dem som någon slitochslänghandduk och torka upp ketchup med...??

Jag berättar inte för någon att jag bloggar, utöver herr Fräken. Främst eftersom jag har så nyfikna kollegor som förmodligen skulle lägga i sig i bloggen hela tiden, ja förutom de kollegor som uttalar sig nedvärderande om bloggar och säger sådant som "Jag förståååår inte hur nååågon kan lägga tid på sådant där bloggande!!" Då har man inte så lust att berätta något om sin blogg för dem... Jag vill ju gärna kunna skriva fritt utan att behöva tänka på vem som läser!