I den realiserande garnbutiken i byn råkade jag under min inköpsraid plötsligt få syn på flera provdockshuvuden som stod på en hylla inne i ett förråd. Jag frågade genast om jag fick köpa ett men det var tydligen tveksamt eftersom flera frågat före mig. "Men kom tillbaks i veckan så får vi se".
Sagt och gjort, jag gick tillbaks till butiken på onsdagen för att se efter om de hade garn till en kofta jag skulle vilja sticka. Och när jag skulle betala för garnet kom jag plötsligt på att fråga om huvudet...
"Jaa...jo vi har nog något kvar" svarade den snart pensinerade butiksinnehavaren och gick iväg för att hämta ett huvud till mig. "Det blir 25 kronor" sa hon, som tydligen inte såg sin chans att kunna tjäna en slant på det eftertraktade huvudet.
"Tack" sa jag och kände mig som en vinnare.
Nu känner jag mig lugn och trygg i vetskapen om att jag alltid kan luta mig tillbaka på en karriär som perukmakare. Om allt annat går åt skogen.
2 kommentarer:
säg till mig när du blir perukmakare så hakar jag på!:)
Väldigt fin är den, eller hon, eller han. Jaja, inte så noga, fin iaf :-D Och vilket fynd! :-o
Skicka en kommentar