Tygfyndet

Det finns en loppis i grannbyn som drivs av en frireligiös kyrka. Säga vad man vill om de frireligiösa loppistanterna men pruta, det gör de inte! Antagligen tycker gud att det är väldigt fult och fel att pruta för när jag då och då försöker får jag alltid ett riktigt ont ögat tillbaks och ett snorkigt svar om att sådant gör de sannerligen inte.

Så, förra fredagen när jag som vanligt gick min runda, samtidigt som jag tänkte för mig själv att här hittar jag ju aldrig något längre, fick jag plötsligt syn på det gulligaste barn-gardintyget.

Men priset fick nästan håret att resa sig, det var ganska dyrt! Jag gick omkring en bra stund i butiken och grubblade över om jag verkligen kunde tänka mig att betala detta hutlösa pris för ett stycke tyg som faktiskt inte var så stort.

Jag hade nästan bestämt mig för att jag trots det höga priset skulle ta det men när jag kom till kassan tänkte jag att jag ändå skulle ge det en chans och försöka fråga om priset verkligen var rätt, de andra gardinerna kostade ju bara en tjuga stycket. Till min förvåning svarar då loppistanten efter lite tveksamt funderande "ja, men ska vi säga halva priset då?".
I normal ton svarade jag snabbt att det lät jättebra, men inombords tänkte jag "YEEEEEES, seger mot prutmotståndarna!!!!" Och medan jag dansade en liten mental inombordig segerdans i huvudet betalade jag snällt det halva dyra priset.