Optimistjollen i mig trodde visst att jag, lagom till idag, skulle ha en tjusig korg med en perfekt virkad spetskant att visa upp som första alster i påslakanutmaningen.
Hahaha!
Som Mia Skäringer skulle ha sagt, "i den fula verkligheten så blir det ju sällan som man har tänkt sig"...
Vad sägs istället om tygkorg a la störtkruka? Med en knögglig och svettig (jo, då), virkad "spetskant" - som inte ens är färdig...
Potthatt som sagt. Till och med min mamma, som i vanliga fall är en mycket vänlig själ, satte spontant kruk-skål-hatten på huvudet och ställde sig framför spegeln för att se hur det hela tog sig ut på knoppen.
Jag tror att jag får öva mig lite. Både på det ena och det andra.
4 kommentarer:
Är den verkligen så illa?
Kul att du också är med i utmanngen!
Nu är du för hård mot dig själv. Den ser jättefin ut. Kram på dig
På bilden ser det inte så illa ut som du beskriver.
Men öva på bara, övning ger färdighet. :-)
Och visst va det välmatchat med krokarna och sovpåsen. Dock en ren lyckträff måste jag erkänna. Jag tänkte inte end på det förens jag hade lagt in bilderna i datorn och tittade på dom. :-)
Riktigt fint på bilden! Mina virkprojekt kommer inte i närheten. Hur har du gjort för att få det så snyggt? Sicksack, hur funkar det? Jag gillar din blogg, det lär bli många återbesök hit!
Skicka en kommentar