När man är lite sytokig sådär, så är det ju väldigt viktigt att ha en liten portabel symaskin som man kan bära med sig överallt. En sån man smidigt kan plocka fram när man känner att andan faller på och man plötsligt bara måste sy en liten snutt. Det tycker i alla fall Herrn i det här Huset. Så när han fick syn på den här lilla leksaks-symaskinen på en loppis i New York så köpte han den till mig i smyg, innan jag hann komma fram till honom och se vad det var för fuffens han höll på med.
Sen smugglade han hem den lilla lådan i bagaget återigen i smyg och plockade inte fram den igen förrän på julafton. Jag, som annars brukar ha rätt bra förmåga att luska ut såna hemlisar, var fullständigt ovetande om den fantastiska skatt som legat gömd i mitt hem i flera månader.
Äntligen fick jag en riktig symaskin!
Om man skulle bli lite osäker på hur det var nu igen som man gör när man syr, ja, då kan man ju alltid ta sig en titt i den pedagogiska instruktionsboken från femtiotalet!
Han är rätt bra han, den där finingen som jag har valt att leva med.
6 kommentarer:
Haha, vilken underbar liten pryl! Och vad gulligt av honom att köpa den i hemlighet :)
Jag önskar dig en härlig tisdag!
Kram Sofia
Vilken fin överraskning. Vacker liten symaskin med härliga illustrationer, både på kartongen och i instruktionsboken.
Jösses, vad cool!
Helt underbar.
Vilken gullig gubbe du har. Jag hade en sådan där handvevad sak när jag var barn. Fast jag har för mig det var en Husqvarna. Jag sydde dockkläder på den och syrran påminde mig för ett tag sedan att hon sytt fast sitt finger på den......:-)
Ojoj, håll hårt i den mannen! Och i maskinen. Underbara, båda två vad det verkar! :)
Skicka en kommentar