söndag 18 januari 2009

Söndagsblues



Vips så var helgen nästan slut. Och det var väldigt vad den här helgen var kort. Lite synd för jag hade gärna sett att den var väldigt lång. Igår tog vi oss till biografen mitt i stan och såg Australia, en film som fångade mig fullkomligt. Jag försökte tappert att inte snyfta högt när tårarna började trilla. Om man vill se en film i januari tycker jag att man ska se den. För den berör.

Idag var det ångest och sorg och suckar. Ingen vill skiljas på en söndag. Klockan fyra blev jag ensam i lyan igen. Då tog jag tag i mitt lilla omklädningsprojekt som legat och väntat ett bra tag. De fyra Blocket-fyndade stolarna som hör till nya pysselbordet är fina men i stort behov av restaurering. Och efter lite om och men och felsömnad häftade jag fast det nya tyget med häftpistol. Man är inte dummare än man gör sig!

Nu blir det lite Sex & the City för mig del tror jag. Ska försöka glömma för en stund att det är måndag imorgon.

2 kommentarer:

Fröken Fräken sa...

Ja. Måndag! Vad är det för ett nedra påhitt egentligen?! Inte nog med att måndagen är jobbig, man börjar ju tidigt på söndagen att ha måndagsångest också. Själv har jag försökt dränka den med glass. Det borde väl börja fungera när som helst..eller nåt.

Finfint uppiffade stolar! När får man se bordet som hör till?! (mycket vill ha mer, som sagt) Jag var länge på jakt efter sådana där Leksandsstolsaktiga stolar, men gav upp utan att ha hittat en enda! Vad roligt, och betryggande, att du börjat pyssla lite mer rejält nu!

Jag har jättesvårt att stå ut och uthärda om något är trist. Är himla dålig på att se saker ur rätt perspektiv. Så jag fattar precis att tre månader kan vara en jättelång tid!

Kändis! Nä, det vet jag inget om. Seriöst, så började jag blogga för att jag vill dela med mig av mina idéer och hoppades att kanske någon tyckte att det jag gjorde var bra eller inspirerande. Jag har alltid fått höra "Men vad du hittar på..." med negativ klang, som att jag borde göra något bättre av min tid. Så döm av min förvåning och glädje att jag äntligen började få positiv respons, glada påhejanden och sådana snälla kommentarer att man nästan fått tårar i ögonen. Det är superkul! Men jag har aldrig strävat efter att få flest besökare, kommentarer eller uppmärksamma mig som person. Det är kul med många besökare naturligtvis, och jättekul med de som delar med sig, är personliga, säger som de tycker osv. Men hellre EN Pysselpralin än hundratals opersonliga kommentarer.

Malla sa...

Måndagar är mina värsta dagar. Det är väl jag och katten Gustav. Vi är nog rätt lika när jag tänker efter=)

Kul att du kommit igång med pysslandet. Man vill se meeer!!=)
Det är så roligt och härligt när man ser att lilla Pysselpralinen gjort ett nytt inlägg.
Man skyndar sig in för att kika!!
Det finns bloggar jag gillar mer än andra, du är verkligen en av dem!!!

Ha en finfin dag nu ska jag försöka motivera mig till att packa träningsväskan och bege mig till en svettig träningslokal.
Man får passa på när det är öppethus=)

Kram