En liten jympatant fick sitt idag

Idag gjorde jag något snällt mot mig själv. Jag pallrade mig iväg till Friskis&Svettis utejympa. Det var basjympa på gräsmatta och gruppen var stor. Minst fem ungar skuttade omkring med sina mammor och såg glada ut.

Att gå på jympa är snällt delvis för att min rygg är stel som en pinne efter allt datorjobb. Men framförallt för att jag ibland kan bli så jädra glad av hela grejen. En helt omaka skara människor, långa, korta, tjocka, smala, muskliga och mjuka samlas och skuttar tillsammans till musiken, bara för att de tycker att det är kul.
Det tycker jag är coolt. Ibland springer jag omkring och ler hela passet bara för att just det gör mig så glad.

Har ni förresten någon gång varit i ett omklädningsrum på Friskis? Har ni då tänkt på vilken grymt bra kick för självkänslan det är?
Tanter, tjejer, gummor, kvinnor, damer, flickor och brudar byter om i samma rum. Det är oundvikligt att man kommer att se en och annan naken bak. Och vad jag har kommit på, som jag insett alldeles nyligen - kanske sen jag blev lite vuxen, är att varenda en av alla dessa rumpor ser totalt olika ut. Det finns inte en enda som är den andra lik. Och det är ju skitbra!

För när jag buttert stirrar på min egen rumpa i spegeln i omklädningsrummet och tycker att den borde vara betydligt snärtigare kan jag ju bara glutta lite snett åt sidan för att inse att jag inte är ensam. Vi kvinnor ser faktiskt ut såhär. Vi som inte gör reklam för H&Ms underklädeskollektion vill säga. Men de skeletten tränar inte på Friskis. Gud ske lov.