onsdag 10 februari 2010

Att kämpa mot ett kuvert

Det har varit mycket i huvudet sista veckan. Och lite irritation och störningsmoment. Men efter lite pepptalk till mig själv i helgen börjar jag känna mig glad och nöjd med livet igen. Ibland måste jag bara säga till mig att skärpa mig själv och börja peppa istället, annars kan jag grotta ner mig totalt i gnäll. Och det gör ju ingen mänska glad, särskilt inte mig.

Igår började dock en kamp (som fortfarande pågår) mellan mig, något fluffigt och Postens portoregler. Tyvärr verkar det som att jag inte kommer vinna. Vissa saker kan man bara inte trycka in i ett kuvert. Och syster som fyller år inte kommer få presenten skickad till sig på sin födelsedag. Typiskt.

Detta är ett av de tillfällen när jag tycker att det är tråkigt att min familj bor så utspritt och långt ifrån varandra. Sverige är så avlångt ibland.

4 kommentarer:

Emmie sa...

heja dig! pepptalk är mycket bra! håller tummarna för att det går bra med posten.

Anonym sa...

Jag behöver göra precis som dig lite då och då och peppa mig själv och se till att jag inte gräver ner mig. Men jag behöver även dagar när jag får tycka att allting är svart och jag ligger i soffan, äter choklad och gråter. Utan dessa dagar orkar jag inte le. Kram

Jo sa...

Men du vet väl att man inte får skicka kaniner med posten?! ;)

När det gäller peppning: Det är ju tyvärr så att man får det aldrig bättre än man gör det, och ingen blir gladare av att vara bitter och butter. Visst måste man vara det ibland också, men man måste också kunna släppa saker efter ett tag. Oftast kan man skratta eller iaf småle åt saker efter ett tag, hur illa det än var.. :)

Elin sa...

Läser den här bloggen sporadiskt och tycker den är så bra så jag har tagit mig friheten att länka till den. Hoppas detta är okej !

http://dusomresermig.blogspot.com