Söndagsblues

Vips så var helgen nästan slut. Och det var väldigt vad den här helgen var kort. Lite synd för jag hade gärna sett att den var väldigt lång. Igår tog vi oss till biografen mitt i stan och såg Australia, en film som fångade mig fullkomligt. Jag försökte tappert att inte snyfta högt när tårarna började trilla. Om man vill se en film i januari tycker jag att man ska se den. För den berör.

Idag var det ångest och sorg och suckar. Ingen vill skiljas på en söndag. Klockan fyra blev jag ensam i lyan igen. Då tog jag tag i mitt lilla omklädningsprojekt som legat och väntat ett bra tag. De fyra Blocket-fyndade stolarna som hör till nya pysselbordet är fina men i stort behov av restaurering. Och efter lite om och men och felsömnad häftade jag fast det nya tyget med häftpistol. Man är inte dummare än man gör sig!

Nu blir det lite Sex & the City för mig del tror jag. Ska försöka glömma för en stund att det är måndag imorgon.

Pyssla först

I helgen hann jag med ett litet pyssel mitt i allt IKEA-hylle-skruvande. Jag broderade en rad. Och nu står den på mitt pysselbord/matbord för att påminna mig om att jag är en sån där tjej som faktiskt kan skapa saker och att det är viktigt i mitt liv. Och varje gång jag ser den blir jag glad.

Man måste ibland påminna sig om vad som faktiskt är viktigt för en. Annars kan lätt de negativa vardagstankarna ta över. I alla fall hos mig. Jag har en tendens att bli lite grinig över orättvisor ibland. Och det är verkligen så himla onödigt för det gör mig bara sur och tråkig. Så mitt ständiga motto är att försöka tänka positivt. Jag går inte runt och ältar det i huvudet hela tiden eller så (som en liten kvittrande ljuv stämma som skanderar "le och var glad och nöjd"), men när jag kommer på det så brukar jag tänka på det en liten stund. Och jag blir faktiskt gladare av det.

Idag blev jag jätteglad när en f.d. studiekamrat ringde. När vi gick i samma klass under utbildningen tyckte jag hon verkade vara lite läskig och vi pratade knappt med varandra men nu när jag har blivit lite vuxen (3 år senare, hrm) inser jag att hon är en jättehärlig tjej som gör mig glad!

Jag har inte så många vänner och jag längtar alltid efter fler, eller liksom fler riktigt nära vänner, såna som man kan skratta tillsammans med tills man inte får luft, eller som man kan skämta med utan att de stirrar på en för att de inte fattar. Eller som man kan pyssla tillsammans med. För jag är ju lite kräsen och vill allra helst umgås med såna som är lite lika mig, som jag har något gemensamt med.

Faktum är att en del personer som jag "pratar" med här i denna spännande blogg-värld gör mig väldigt glad och det känns nästan som att vi är vänner. Även om vi inte ses på riktigt.
Ibland tänker jag att det är lite knäppt, som att man inte får tänka så. Men sen struntar jag i det och fortsätter tycka om er. =)

Shit. Idag blev det seriöst. Tänk vad ett litet broderi kan framkalla för tankar...

Ofrivillig förklädnad

Hur tankspridd är man om man går hem med någon annans jacka utan att märka något?

Idag fick jag ta mig hem i en av mina kollegors jackor. För hon hade tagit min. Av misstag. Och inte ens märkt att hennes hemnycklar och tunnebaneremsa inte låg i jackfickan. Men jag fattar liksom inte, vi har ju inte ens samma märke, storlek eller modell på jacka?! Bara samma färg.
Det kändes mycket märkligt att åka hem i någon annans kläder. Jag kände mig fel och lite utsatt. Men jag tycker lite synd om henne för hon måste ju ha varit väldigt stressad.

Vad har hänt i hemmet idag då? Jo, jag har varit duktig. Diskade hela bautadiskberget alldeles själv och rengjorde nya ugnen som den konstiga säljaren uppenbarligen inte tyckte att han borde göra själv. Urk. Men nu är den ren och fin och redo för att användas. Hoppas den funkar!
Pysslat? Vem har tid?!

Jag undrar faktiskt ibland, hur hinner ni med allting? Det är altid superfint städat och superpiffigt fixat när jag kikar in i varenda underbar blogg jag följer. Och dessutom skriver alla så härliga texter. Är det bara jag som är långsam i allt jag gör? Jag vill ju inte visa stök-bilder för jag brukar tycka att det ser så gräsligt ut när folk visar sina garderober eller liknande före städningen, men nu börjar jag nästan bli lite sugen. The real me liksom. Mitt i ett flyttkaos, heltidsjobb och pendlingsliv. =)


Ser ni, julstök som varar ända till påska!


Mitt senaste loppisfynd, favoritstolen från Diö i Småland.

Sommarklänning och bruna ben tack!

Det blev en ganska aktiv helg. Och jag hann inte ens hälften av allt jag hade tänkt. Men det gör jag ju i och för sig aldrig.

Mycket bygga hyllor blev det. Ägnade lördagskvällen åt att skruva i 48 skruvar i träplankor och sedan rensa och fixa. Så garderoben börjar bli flådig. Men ugnen är fortfarande inte skurad och någon stolsdyna blev inte sydd.

Fast jag pysslade lite. Några stygn hann jag allt med på fredagskvällen. Det var lite sysselsättning under tiden jag ägnade mig åt att titta på min nya drog: att titta på Sex & the city. Jag fick DVD-boxen i julklapp och som med det mesta annat i livet verkar det som att jag inte riktigt kan dosera detta i lagom mängd. Det är allt eller inget! Så nu har jag snart sett de första tre säsongerna. Och lärt mig otrooligt mycket om sex. Och New York.

En bra grej som just det här beroendet medför är att jag blir ganska sugen på att "piffa" mig lite mer. Ni vet, lite mer smink, snyggare smycken och lite roligare kläder än de grå yllekoftor som jag har på mig varenda dag. Nej jag är inte nunna, jag är bara ganska frusen och väldigt blek. Och på vintern finns det inga varma kläder i snygga färger som passar mig. Bittert.

Men jag har faktiskt inte varit så bra på att piffa mig på ganska länge, när jag tänker efter, inte sen jag började pendla till mitt förra jobb. Det fanns liksom ingen tid över till sånt när 15 timmar i veckan gick åt bara till att resa. Men jag vet ju att jag blir mycket gladare och känner mig mer nöjd med mig själv när jag helt enkelt har snyggat mig lite. Mer piff är bra. Så länge man gör det av rätt anledning. Så fort jag känner att jag piffar mig för att passa in i skryt-Stockholm (OBS: detta uttryck gäller inte alla Stockholmare så bli inte ledsna ni som är normala!) ska jag genast sluta!

Sen kan det ju kännas lite tungt att hela Sex & the city utspelar sig i heta, härliga New York (som förövrigt varit mitt hetaste drömresmål ända sen i våras) där ingen verkar ha på sig något annat än sommarklänningar hela tiden!

Alltså ärligt talat. Är det inte läge för lite värme nu?

Folk är konstiga

Nu är jag trött på att bo med människor som inte tar hänsyn. Hyggligt att kliva in kvart över tio på kvällen och hojta till sin familj och ha kramkalas en millimeter utanför min centimetertjocka dörr.
Dessutom är det 10 grader i min garderob som tydligen inte är isolerad och den kalla luften strömmar ut i mitt rum. Och detta betalar jag 4500:- för. Plus el.

Jag är så jävla dum ibland. Flytta till Stockholm! Åhh, jag blir trött på mig själv.

Detta är väl någon form av utjämning för att jag bott så ostörd i min fina lägenhet i Göteborg de senaste åren. Ja, så måste det vara. Rättvisare fördelning av bostäder till folket. Man ska inte ha det för skönt. Men då kan jag tala om att tack, jag förstår budskapet.
Bara 8 månader kvar.

Brrr!!!

Sådär ja, tillbaks igen. I nya "lägenheten". Som för tillfället är alldeles iskall! Kanske drog jag ner värmen lite för mycket för att spara el och pengar (lilla snåla miljömupp) innan jag for söderut före jul. Nu får jag sannerligen bita i det sura äpplet för här är verkligen permafrost-kallt! Brrr!

Under min drygt fem timmar långa bilkörning lyssnade på en ljudbok för första gången sen jag var barn. Jag hade funderat lite och tänkt ut att det kunde vara ett smart knep för att inte somna eller dö en själslig död av uttråkning under denna maratonkörning tillbaks till storstan. Och det visade sig vara en utomordentlig idé som tål att göras om. Dessvärre blir det nog ingen långkörning igen på ett tag så nu måste jag tåla mig lite för att få veta hur boken slutar. Tänk, nu kommer jag till och med längta till nästa gång jag får pendla! Håhåhå, smarta tjejen!

På pysselfronten är intet nytt förutom att broderiet nu är klart. Men det måste ramas in lite tjusigt innan det kan presenteras för allmänheten.

För er som är nyfikna hur en ombyggd carport med kristallkrona kan se ut (alltså bilder från min nya lya) lovar jag att det efter helgen bör kunna komma lite bilder. För nu till helgen blir det städa-fixa-röja-snygga-till-hemma-tema. Visst låter det alldeles utomordentligt kul!

Ännu kuligare ska det bli att gå till jobbet imorrn. Jag jublar.

femtejanuaritjugohundranio

Ett nytt år. Gud vad härligt! Och jag har startat mitt nya år på väldigt gott humör. För nu kan det bara bli bättre.

Jag ska göra det här året lite mer på mitt vis tror jag. Det ska vara lite mer jag. Lite mer känsla på mitt sätt. Jag ska njuta och älska och leva som bara den!

Årets första dagar har varit väldigt mysiga. Lite födelsedagsfirande blandat med trevlig reashopping och även ett kort men mycket bra Göteborgsbesök har vi hunnit med. Kallt som svin är det men det betyder (enligt min hobbymeterolog till pojkvän) att det också är fint väder. Tack säger jag och låter solen blända mig. Jag blir glad av den.

Imorgon kör jag tillbaks till mitt andra hem. Alltså det med pysselbordet. Jag ser fram emot att få städa i ordning där. Jag nästan längtar efter att få städa. Fast hade det inte varit för det hade jag gärna stannat här.

Ja, och så pysslar jag vidare. Med lite norpade idéer från höger och vänster. Internet är en inspirationskälla som aldrig sinar och jag har definitivt inte hunnit bli mätt än. Jag har ju precis börjat!

Vad ska detta bli tror ni?