I helgen hann jag med ett litet pyssel mitt i allt IKEA-hylle-skruvande. Jag broderade en rad. Och nu står den på mitt pysselbord/matbord för att påminna mig om att jag är en sån där tjej som faktiskt kan skapa saker och att det är viktigt i mitt liv. Och varje gång jag ser den blir jag glad.
Man måste ibland påminna sig om vad som faktiskt är viktigt för en. Annars kan lätt de negativa vardagstankarna ta över. I alla fall hos mig. Jag har en tendens att bli lite grinig över orättvisor ibland. Och det är verkligen så himla onödigt för det gör mig bara sur och tråkig. Så mitt ständiga motto är att försöka tänka positivt. Jag går inte runt och ältar det i huvudet hela tiden eller så (som en liten kvittrande ljuv stämma som skanderar "le och var glad och nöjd"), men när jag kommer på det så brukar jag tänka på det en liten stund. Och jag blir faktiskt gladare av det.
Idag blev jag jätteglad när en f.d. studiekamrat ringde. När vi gick i samma klass under utbildningen tyckte jag hon verkade vara lite läskig och vi pratade knappt med varandra men nu när jag har blivit lite vuxen (3 år senare, hrm) inser jag att hon är en jättehärlig tjej som gör mig glad!
Jag har inte så många vänner och jag längtar alltid efter fler, eller liksom fler riktigt nära vänner, såna som man kan skratta tillsammans med tills man inte får luft, eller som man kan skämta med utan att de stirrar på en för att de inte fattar. Eller som man kan pyssla tillsammans med. För jag är ju lite kräsen och vill allra helst umgås med såna som är lite lika mig, som jag har något gemensamt med.
Faktum är att en del personer som jag "pratar" med här i denna spännande blogg-värld gör mig väldigt glad och det känns nästan som att vi är vänner. Även om vi inte ses på riktigt.
Ibland tänker jag att det är lite knäppt, som att man inte får tänka så. Men sen struntar jag i det och fortsätter tycka om er. =)
Shit. Idag blev det seriöst. Tänk vad ett litet broderi kan framkalla för tankar...
4 kommentarer:
Vilken jättemysig tavla du har gjort, den blev jag väldigt avis på. Men jag är urkass på att brodera! :-(
Jag log lite igenkännande när du skrev om studiekamraten som du tyckte var lite läskig till en början.
När jag gick på gymnasiet var det en tjej i en annan klass som hade sitt skåp alldeles i närheten av mitt. Jag tyckte hon verkade intressant, men jag var lite rädd för henne så jag vågade aldrig prata med henne då. Inte förrän nåt år efter gymnasiet.. och då insåg vi vad mycket vi har gemensamt och vad bra vi kommer överens! Och hon är fortfarande en av mina allra käraste vänner även om vi inte ses så ofta.
Jag har inte heller så många vänner, och särskilt inte som bor här i närheten av mig.
Så jag värdesätter också mina nätkompisar mycket, även om jag ju faktiskt inte känner dom egentligen.
Så ja.. jag är kanske lika konstig som du då! ;-)
Vilken underbar liten tavla. Den ser sådär mysig och härlig ut. En sån man blir glad av när man ser!
Vänner är det bästa man kan ha!
Jag värdesätter hellre få riktigt bra vänner än många ytliga.
När jag flyttade till Göteborg hade jag 2 jag kände här. En som jag flyttade hit med och en vars bror jag varit tillsammans med för en miljon år sen.
Under årens lopp har många kommit och fallit. Dels för att man blir äldre och jag inser att många "vänner" inte alltid är så bra som man önskar, tyvärr.
Jag har fått många bra vänner genom mitt jobb, är oändligt tacksam för det.
Sen finns det några bloggare här man känner lite extra för.=) Som man på nåt sätt känner samhörighet med.
Vet inte hur det funkar men man lär liksom känna varandra här ute och det är ju nästan som om vi har vart kompisar hur länge som helst ju.
Ha en underbart härlig och glad och positiv helg!!!
Kram på dig
Det var ta mig tusan det vackraste ordspråk som jag hört sedan jag konfirmerades! (en liten parafras på citatet som förekommer i Karl-Bertil Jonssons julafton. Och jag har ju inte heller konfirmerats)
Jag är väldigt dålig på att bedöma folk när jag först träffat dem. De flesta personer som jag först tycker verkar konstiga och jobbiga är oftast dem som jag sedan blir riktig bra vän med. Jag vill bra mycket hellre ha nära, men kanske få, vänner än en massa ytliga bekantskaper som man bara hejar på på stan. Min allra bästa kompis har jag känt sedan jag var fyra år. Det första riktigt säkra minne som jag har, är faktiskt när jag träffade henne! Men, de flesta av mina kompisar här i stan är mitt uppe i familjeliv och har småbarn och det är nästintill omöjligt att ha samma umgänge som förr. Jag sörjer lite och kan ibland känna mig lite avskuren och undra varför det inte kan få vara som det var förr. Jag har själv valt bort barn i mitt liv, och det är ett beslut som jag är lycklig med, men det kan ibland vara svårt att jämka med andras liv. Jag hoppas att man kan hitta tillbaka till varandra senare. Annars har jag ju alltid varit en person som gillar att vara själv och greja, men dock vill man ju inte bara vara själv.
Jag kan bara hålla med om att det då känns härligt att man har hittat vänner via bloggandet som man kan snacka saker om som man båda brinner för, och trots att man alrig träffat kan tycka att man känner. :-)
Nu ska jag dra iväg på loppisjakt. Hoppas din helg blir fylld av pyssel!
Visst är det roligt och underbart att man kan hitta och lära känna andra över internet!? Min kära sambo är ett sådant "fynd" och en av mina bästa vänner "hittade" jag på Spray Date (fast inte som ett kärlekspar, vi var bekanta med samma kille och insåg att vi hade rätt mycket gemensamt. Förutom att vi bara ville vara vän med killen ifråga)! Jag tycker att det är kul att hitta/träffa nya människor och internet har ju helt klart ökat möjligheten att hitta likasinnade! :) I bloggvärlden kan man ju hitta pysselmänniskor. Mina "vanliga" vänner är inte riktigt lika pyssliga, och om de är det, inte på samma sätt. Plus att alla ni pysselbloggare därute inspirerar till en massa nytt pyssel. Bara det är ju värt kostnaden för bredbandet! ;)
Hoppas att du får en riktigt bra helg! Kram
Ps. Urtjusig tavla med superbra motto! ds
Skicka en kommentar