Finns det något tjusigare än ungdomsromaner från 50-talet?
Näst efter tyger så tycker jag nästan inte det...
Hjältinnorna på omslagen är så glamorösa och så perfekta, med sina ljuvliga lockar och blodröda läppar. Och titlarna är alldeles lagom präktiga. För att inte tala om teckensnittet som alltid är vansinnigt snyggt.
Jag håller alltid utkik efter de röda ryggarna i loppisbokhyllorna. När jag har tur och hittar en fin bok får den direkt hedersplatsen på tavellisten vid min lilla läshörna. Där blir varje bok som ett litet konstverk i sig.
När jag inte har haft plats för fler böcker på min lilla hylla (och i de stora Billy) har jag skapat något nytt av dem. Imorrn tänkte jag visa vad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar