The tale of the the two fabrics that almost got away.....

På Brick Lane kryllar det av marknader av olika slag.
Först tog vi en sväng runt ett par hantverksmarknader. Snyggt designade prylar såldes av unga hippa typer. Jag blev inspirerad och upprymd!
Det blir jag alltid när jag omges av så mycket kreativitet.

Sen kom vi fram till "ett litet hål i väggen" med en handskriven skylt som utlovade "antiques och fine china". Lät ju sådär kul tyckte jag ,som inte har ett dugg lust att slösa bort min tid på övervärderade antikviteter.
Det är liksom inte min grej.
Men konstigt nog insisterade min käre karl och jag följde motvilligt med in...
......

 Och kom ut med de här!

Helt. Galet. Underbara. Tyger!

 
Det rosa är ett bautabiggt lakan och det orange är ett överkast med tjusig frans.

Det var verkligen helt galet att jag fick dem! För de låg nämligen utbredda i ett av båsen som verkade vara stängt. Så när jag fick syn på dem (och mitt hjärta hade hoppat över flera slag) blev jag bara så besviken!

För jag insåg ju att det inte fanns en chans att de var till salu. Dels var båset stängt, ingen var där. Och dels var de utlagda som skydd över andra grejer, så min tanke var ju att de säkert var en del av inredningen (som det heter på vissa irriterande loppisar), framlagda för att skapa "en schysst retrokänsla".

Jag förbannade min otur, suckade högt inombords och grät en liten skvätt i smyg innan jag fortsatte kolla runt lite i några andra bås för att försöka hitta något att köpa som kompensation för min besvikelse.

Men så precis när vi var på väg att lämna marknaden fick jag ändå ett infall. Jag kunde bara inte låta bli att fråga tjejen i butiken bredvid om båset som var stängt...?

Tygerna jo men de var nog till salu...jo..men det trodde hon minsann.

??!! 

"I will call and ask the woman who has got them, she is not here today" sa hon.

Woaaw?!! What?! 

Gud vad jag höll alla mina tummar och tår så hårt jag bara kunde.

Samtalet pågick i en eeevighet men till slut fick jag veta att tygerna var till salu!

Behöver jag säga att det var en vansinnigt salig och euforiskt upprymd pralin som klev ut ur "hålet i väggen" med världens bästa souvenirer hårt tryckta mot bröstet?!
Det kändes underbart! :-)