Sommar

Bild lånad.

Är det bara jag eller vill man inte bara ligga i en svalkande bris på en varm klipphäll med en riktigt bra bok just nu?

Det känns lite tråkigt men jag har helt enkelt en rejäl pysseltorka nu. Återkommer när hjärnan och pysselnerven börjat samspela igen.

Förnöjd och mätt

Hemma igen efter en helg i Tyskland. Och vad är det första jag gör?

Ja, alltså efter den eviga mutantspindeljakten (spindlarna som bor i mitt badrum är, och jag skojar inte, stora som femkronor) som jag alltid ägnar första minuterna åt när jag kommit hem från en resa är givetvis det första jag gör att titta igenom alla mina favoritbloggar. Och det är så himla kul! Jag älskar det.

Midsommar i Berlin resulterade för min del i:

- En död kamera som omöjliggjorde alla försök att dokumentera resan.

- Sightseeing vid resterna av Berlinmuren på East Side Gallery.

- Två bitar äkta Berlinmur (från den östra sidan såklart!) som byggarbetaren som restaurerade den söndervittrande muren gav mig.

- En grillfest i tysk familj med korv och kött och kakbuffé till överflöd.

- En mysig skogspromenad i Berlinförorten i sällskap av tyska mördarmygg som nu lämnat en tennisbollsstor svullnad på min ankel.

- En Döner kebab med en Becks green lemon (kebab som bara finns i Berlin och som är vansinnigt goda. Becks green lemon = limesmakande öl som är perfekt för en icke-öldrickare som jag). En kombination som i mitt tycke är lika självklart som sill & snaps på midsommar.

- Och faktiskt, inte ett enda besök i en endaste tygbutik.

En helt igenom trevlig långhelg blev det i alla fall och just nu känner jag mig därför väldigt förnöjd och glad. Nu väntar en intressant jobbvecka med kurs på förmiddagarna och förhoppningsvis roliga kursuppgifter att lösa på eftermiddagarna.

På torsdag kommer ett nygammalt strykjärn hit från Småland. Jag är nästan lika glad över att få se det som att få se honom som kör hit det. Men bara nästan.

Är det sommar i Berlin?

På torsdag ska vi resa till Berlin och hälsa på svärisarna och en och annan gammal barndomskompis till min världsbästa kille. Hoppas, hoppas att det är sommar där för jag vill ha sandaler och vit kjol och dricka Apfelschorle i kvällssolen.

Under visiten ska jag bland annat passa på att besöka Frau Tulpe. Jag behöver ju visserligen inte direkt köpa något där. Men det hindrar ju inte att man ändå gör ett litet besök.

Lite sugen är jag allt på de här båda...

Är det någon annan som har något kul Berlintips?

Nostalgi över ett strykjärn

Nu borde jag väl ha tryggat New Yorks turistnäring för de närmsta fem åren med alla mina inlägg om kul butiker i den staden. Säga vad man vill om reseguideböcker men de där riktiga smultronställena lyckas de sällan pricka in. Så jag har gjort mitt bästa med ett litet bidrag.

Igår var den regnigaste söndagen i mannaminne. Jag kan inte minnas att det öst ner så mycket en hel dag sedan jag lämnade Göteborg för exakt åtta månader sedan. Jag insåg ganska snabbt att det skulle bli en inomhusdag.



Tyvärr var detta också dagen då mitt pålitliga strykjärn från 1800-jämnt gav upp. Med några sprakande blå elektriska blixtar från sladden talade det vänligt men bestämt om att nu fick det vara nog. Dags för pension. Så det blev inget tyg struket, och därför heller inget sytt.

Istället bakade jag kolakakor. Som jag hade tänkt ta kort på. Men det var inte helt smart att ta med dem till jobbet innan jag fotade dem. För efter ett antal möten och eftermiddagshungriga kollegor tog de slut.

Nu ska jag sova fem kvart i timmen, som mormor Kerstin brukade uppmana sitt kvällspigga barnbarn
- Mormor, jag skulle behöva dig här nu! Jag behöver någon som kan hjälpa mig att plocka bort alla muterade bautaspindlar som ockuperar mitt badrum varje gång jag reser bort. Och så behöver jag en pysselkompis. Jag skulle vilja att du lärde mig växtfärga och väva lika fantastiska tavlor som du gjorde. Och jag skulle vilja ha en teckningslektion. Och några varma mormorskramar.
Men först ska jag sova, fem kvart i timmen, jag lovar.

New York part IIII

Välkommen till New Yorks största butik "bandbutik" MJ Trimming.

Just när huvudet kändes tungt av värmen och alla nya intryck hittade vi dit.
När min kärlek såg butiken kved han och bad om att få gå och sätta sig på Mc Donalds längre ner på gatan. Där satt han och åt glass i godan ro medan jag njöt minst lika mycket av vad jag såg i butiken. Ett band med cupcakes och några coola knappar blev till slut inköpta och hade de haft bomullsband hade det nog blivit ännu mer shoppat.

Nu mina kära vänner lovar jag att sluta tjata om NY. Och börja pyssla istället. Är det någon som vet var man kan få tag på en klädlina i bomull? Alltså ett snöre/rep som är ca 1 cm i diam.

Dålig vana

Sömn(ad) = bra vana



De senaste veckorna har jag skaffat mig själv en dålig vana. Nattligt surfande. När det är ljust ute så länge på kvällarna förstår inte riktigt min kropp att den måste sova. Så därför vill den gärna stanna uppe och till exempel kika runt på fina bloggar.

Men i helgen ska jag skaffa mig en ny vana. Jag ska sy. Fast inte nödvändigtvis just på natten då förstås.

Mit mål är att sy en väska och en "clutch".
Kanske blir det bara en ny kökshandduk.
Men ett nytt kuddfodral är i alla fall ett måste. Förra helgen blev det tre nya till "nya hemmet" i Småland. Tyvärr kan jag ju inte njuta av dem här i huvudstaden. Och utan nya kuddfodral är livet tråkigt.

New York part III (å så e hon lite frustrerad den lilla Morran)

Nä, nu är det typiskt otillräckligt med tid alltså. De senaste dagarna har jag tänkt varenda dag "idag ska jag äntligen blogga, gud va kul det ska bli!". Men har jag bloggat? Nej! För jag hinner ju inte!

Istället för att skriva om underbara knappbutiken Tender Buttons i New York sitter jag uppe halva natten och skriver jobbansökningar. Pust! säger jag bara. Det ska vara till att vara arbetslös för att hinna söka sig ett nytt jobb minsann, och då hinner man knappt heller för alla Arbetsförmedlingsmöten man tvingas delta i.

Men här kommer i alla fall ett smakprov på en av de ljuvligaste upplevelserna i New York City. Det kändes som att vi forslades tillbaks 50 år i tiden när vi klev in i den här butiken.


Titta bara på huset. Det känns som att det skulle kunna vara ingången till Harry Potters värld. Alldeles ensamt, smalt och lite truligt står det där, någonstans på upper East side.


Det råder i alla fall inga tvivel om att man har kommit rätt när man står utanför butiken...


och inte när man kliver in för den delen heller.


Knappar från golv till tak i regnbågens alla färger och jordens alla mönster!


Och en vägg med knapp-tavlor (kanske något för den som söker inspiration till nästa väggprydnad där hemma).


Här finns nämligen ett knapp-ABC.


Och handmålade grönsaker och rotfrukter på knappar.


Kinesiska knappar.


Och Sagan om Alice i Underlandet finns också som knappar för den som undrade.

Ett besök på Tender Buttons är verkligen en upplevelse som i min värld slår de flesta museum. Jag tassade andäktigt omkring i den ganska trånga lilla butiken i minst en halvtimma innan jag köpte med mig några godbitar (som visas nästa gång jag hinner landa här igen).

Butiksägaren räknade ihop beloppet för hand, först i huvudet och sedan på en miniräknare, och stoppade ner växeln i skrivbordslådan under disken. När jag frågade honom hur länge butiken funnits kom han helt av sig och tappade räkningen. Han hann knappt väsa "fifty years" innan han tog upp räkningen igen och summerade beloppet.

Jag gissar att han funnits där lika länge och att han helst hade stannat där i femti år till. Utan en massa turist-tjatande kunder som lade sig i. Bara han och knapparna.