Man blir så glad i själen när man för ovanlighetens skull på en loppis hittar en bit fräscht, väldoftande och finstruket tyg som inte är smutsigt och urblekt. Men så är ju Kupan i byarna här på landet också något särskilt. Med de handarbetande små Röda Kors-damerna som vänligt frågar om man behöver hjälp, både en och två gånger, och bjuder på kaffe minst tre gånger om under ett besök i butiken.
De här tygerna har en gång i världen, för kanske sisådär 50-60-år sedan, varit varsitt par gardiner. Kanske till ett litet toafönster. I sina nästa liv ska de nog få bli väskor, har de hört.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar