Undrar när detta någonsin var ett "fin-kort"?

Precis som Lotta har jag en stark passion för allt som finns att köpa i en pappershandel. Jag kan gå i timmar och titta på vackra bokmärken, brevpapper och plocka bland kort, fina papper och roliga pennor.

Trots att jag föredrar fina vykort har jag av någon anledning under åren lyckats samla på mig en hel bunt verkligt fula kort också. Ni vet sådana där som man (förr) egentligen inte ville ha kvar men som man sparade ändå bara för att kunna använda till att skicka in svaret på någon tävling eller lösningen på ett korsord.

För några veckor sedan råkade jag hitta min samling med ful-kort när jag städade i min kortlåda. Jag konstaterade att jag antagligen aldrig mer kommer skicka in ett vykort till en tävling, sånt sköter man ju via sms och mail idag, så jag tänkte slänga dem. Men istället kom jag på en idé.

Jag bestämde mig för att ta ett av de allra fulaste korten och skicka det till min mamma. Med det samma hade jag initierat "ful-korts-tävlingen". Mamma hängde direkt på och nu är även syrran med och tävlar.

Givetvis tycker jag själv att jag hittills ligger rätt bra till i fulaste fulhets-nivån på korten, men jag måste säga att mamma kom ganska långt med det som jag fick häromdagen.

För ärligt talat, Centrallasarettet i Växjö, inte är det vackert precis..?

Long time no seen

Oj oj oj. Det var minsann en mycket ynklig och bortglömd liten blogg som mötte mig när jag loggade in idag.

Det är uschligt av mig att lämna bloggen tom i nästan en vecka utan ett livstecken. Men faktum är att jag inte riktigt har känt att jag har haft tid och ro att sätta mig ner vid datorn och skriva något inlägg.

Jag har inte riktigt kommit in i mina nya rutiner än. Det känns fortfarande lite förvirrande att jag plötsligt är borta från hemmet minst 10 timmar varje dag.

Jag imponeras av människor som hinner med att både vara en bra mamma, snygg som tusan, kompetent och kvick på jobbet och dessutom komma hem och laga middag varje kväll till sin fina familj. Märk väl att jag inte är ironisk, jag vet att det finns sådana människor, kvinnor. Men sån är helt enkelt inte jag.

Jag väljer att inte bli stressad över att jag inte är mer perfekt. För jag kommer liksom aldrig att bli den tjejen, med det perfekt välstädade hemmet, den snyggaste och bäst uppdaterade bloggen och de tightaste gluteus maximus. Jag är helt enkelt inte en sån som klarar av att göra allt perfekt. Jag blir stressad då. Och jag tror inte på sån stress, den känns inget bra för mig.

Därför väljer jag att göra det jag mår bra av. Så idag valde jag faktiskt att ta en lång promenad i solen istället för att städa. Dammråttorna ligger kvar (jadå, och de är ganska stora) men jag känner mig ändå glad i själen för solen gjorde mig väldigt glad.

Tyvärr har jag lite dåligt samvete för att jag lämnat min stackars blogg övergiven i flera dagar. Det känns trist för jag tycker ju att det är så himla kul att blogga, att bli inspirerad av andras bloggar och att få och lämna kommentarer. Det är guld värt.

På promenaden idag fick jag tid att fundera lite över en ny struktur nu när jag är en yrkesverksam person igen. Kanske lyckas jag bättre med att hålla bloggen vid liv när rutinerna satt sig lite. Sluta blogga tänker jag i alla fall inte göra!

Lite småprat bara

Ibland har man helt enkelt ingen bild som passar till texten. Då får det bli en pausbild från gömmorna.

Fem bra grejer som jag har gjort de senaste dagarna:

• möblerat om lite så att tygskåpet nu mera står i hallen
  
• klippt till lappar och börjat sy ett nytt kuddfodral
• ätit födelsedagstårta och firat en 60-åring
• träffat min kära syster och skrattat så jag fått ont i käkarna
  
• simmat i en simhall för första gången på ca 2 år (o.m.g var det verkligen så länge sen?!)
  

Skolplanscher

När en retropryl blir trendig i inredningsvärlden är det verkligen som förgjort att hitta den på en vanlig loppis. Ibland kan man kanske finna den i en dyrare antik- eller second handbutik men det är sällan. Därför blev jag igår riktigt förvånad när jag på Erikshjälpen plötsligt fick syn på höstens kanske mest eftertraktade retro-väggprydnader, nämligen två skolplanscher.





Motiven är barnsliga men underbara. Jag älskar verkligen illustrationer från 40- och 50-talet och har sedan tidigare köpt några av Maj Lindmans bokstavsplanscher på Tradera.

Trevlig upptäckt

Idag var det strålande sol i Skåne och jag passade på att gå ut en liten sväng på lunchrasten.

Det är spännande att gå på upptäcktsfärd på en ny plats. Särskilt när man råkar göra trevliga upptäckter, vilket var precis vad jag gjorde idag när jag plötsligt fick syn på Erikshjälpen, endast 600 meter från min arbetsplats.

Jag gillar verkligen Erikshjälpen. Ofta har de fina saker till humana priser. Dessutom har de en intressant historia och ett mål med sin verksamhet som tilltalar mig.

Naturligtvis blev jag inte besviken denna gång heller.



Jag hittade ett tunt, tunt påslakan med söta klöverblommor och blad.



Ett påslakan till barnsäng med sömniga får att räkna om man inte kan somna.





Två små broderade örngott till en docksäng som jag bara inte kunde motstå.



Och ett polkagrisrandigt, oanvänt IKEA-tyg. Det gick för kilopris så två meter kostade mig hela 6 kronor.

Inte ens i närheten av den här...

En intressant fråga som plötsligt uppstår när man börjar jobba igen efter ett halvårs hemmavarande är:

"Vad sjutton ska jag ha på mig???"

Plötsligt måste man korva sig ur mysbrallorna och de sköna t-shirtarna och börja klä sig som folk. Jag förstår ju att alla ni välvårdade och ordentliga människor nu bekymrat rynkar på pannan och tänker "Men gud, vilken människa, räckte det inte med att hon var arbetslös och bidragsberoende. Var det verkligen så illa att hon förvandlades till en sunkig lodis som tog sovmorgon varje dag och som hasade omkring hemma i lägenheten i urtvättade mjukisbyxor med sladdrig resår?!!".

Ja, vad kan jag svara annat än: "JAAA! Det är sant". Men mysbrallorna ska jag kasta nu jag lovar. Och så ska jag köpa mig en snygg topp som jag kan ha till mina hårda, obekväma "riktiga" byxor som jag nu ska ha på jobbet.

Fast helst skulle jag vilja gå i den där klänningen istället. Fy tusan, då skulle jag känna mig snygg. Och dessutom slippa stenhårda, äckliga brallor!

Om jag nu bara kunde ge mig på att sy den nån gång...

Tre bra saker

Tre bra grejer med mitt nya jobb:

• Chefen är rak, tydlig och bestämd. Dessutom har hon humor. Fyra mycket bra egenskaper.

• Cirka fem minuter från mitt kontor ligger en liten trevlig loppisbutik.

• Mitt kontor är stort nog att rymma ett disko eller möjligen en mindre kvartersbutik.

Ja, jag är lite nykär i mitt jobb. Och det känns fint. Känns lite revansch sådär. Särskilt som lönen här är bättre och stressen kommer vara mindre. Japp, jag revanscherar med stil. Och tack vare en massa Mia Törnblom pepp under sommaren är jag inte ett dugg bitter över vad som hände utan bara väldigt glad. Och det är så nedrans skönt!

Omas syskrin

Från Tyskland fick jag med mig en hel plåtburk fylld med Omas gamla sysaker. Där fanns bland annat några spännande små pryttlar från gamla goda DDR.

En svart panter fick visst också följa med hem upptäckte jag nu.

Hur gick det då med uppstigningen?
Jovars...trots att bara tanken på att behöva gå upp före kl 7 kändes minst sagt obehaglig igår så önskar jag att ni hade sett mig i morse! Jag studsade upp ur sängen, med en beslutsamhet som skulle imponerat på varenda general och utan minsta tillstymmelse till snooz-beroende (något som jag annars drivit till det yttersta de senaste månaderna, för drygt en timmas snoozning är väl liiite överdrivet?).

Att det blir en lika rivig start imorgon är jag dock inte lika säker på, för då är det uppstigning klockan 5 som gäller. Halleluja!

Fåglar

Hos Fabriken är tisdagstemat "Djur i inredningen".

När min mormor hade dött upptäckte vi att hon och morfar måste ha hyst en speciell förkärlek till fåglar. Det kryllade nämligen av olika fågelmotiv på konstverken i deras hem.

Kanske har det gått i arv, denna fågelfascination. För jag tycker ju att fåglar är världens vackraste djur. En fågelfavorit hemma hos mig är ugglan, hittad på en loppis. Från början innehöll den en starkt parfymerad kräm. Hos mig är den bara en uggla.

only LOVE

Det här är en idé jag har haft ända sedan jag förälskade mig i Carries LOVE-tavla.

Min LOVE-kudde blev nästan precis som jag hade tänkt mig Men jag känner ändå att jag kanske måste göra en till...skulle vilja lägga till lite detaljer här och där. Och med tanke på den övning jag nu har fått i att sy snirkliga zick-zack sömmar borde nästa kudde gå lätt som en plätt.

Förresten, imorgon smäller det. Då är jag "no longer officially unemployed"! Häpp! (eller Help!)

(Önska mig gärna lycka till att komma ur sängen kl 6, jag som har haft "sovmorgon" i ett halvår...)

Syslöjdad

I år bestämde jag mig för att banta min julklappsbudget. Utöver några loppisfyndade presenter körde jag med konceptet "ära vare gud i höjden denna har jag gjort i slöjden" (vilket jag redan visat flera exempel på).

Till "svärmor" sydde jag en väska och valde tyger som jag hoppades att hon skulle gilla. Det är alltid svårt att välja tyger till andra tycker jag. Men den här gången verkade det som att jag hade prickat rätt för hon blev glad.

Fast hon hade lite svårt att tro att det var jag som hade sytt den, för det satt ju ett "märke" i den...

Tillbaks för en nystart

Efter några dagars frånvaro (lite längre än vad som faktiskt har märkts) har jag återigen landat tryggt hemma i Smålands mörka skogar, utan några brutna ben. Men här är det också isbana som gäller, precis som i Berlin, så jag trippar fram som en försiktig pingvin.

I Tyskland hann vi både uppleva vår första 3D-bio: Narnia, shoppa tyger, äta äkta Berliner-Döner-kebab och fira nyår och födelsedag med släkt och vänner. Efter några intensiva dagar var det skönt att komma hem igen.

Lite chockad blev jag dock över den extremt julröda och pyntade lägenhet som mötte mig. Såg det verkligen ut så när vi reste?! Så fort vi hade packat ur bilen (klockan 00:30) var jag tvungen att tömma köket på julprylar och ställa undan dem i ett hörn. Tack och hej, nu är det vår och pasteller som gäller!

(förra) årets julkort

Jag bläddrade febrilt igenom mina bilder och konstaterade att det inte verkar finnas ett enda foto av årets julkort. Snopet, jag som är säker på att jag tog åtminstone ett. Men då får det bli en bild på julklappshögen istället som i år gick helt i rött och vitt.

Inspirationen till årets julkort fick jag härifrån. Jag använde vita dubbla kort och valde röd- och vitprickiga scrap-papper till paketet och juliga tygband till rosetterna. Idén är enkel och snygg. Och med olika tygband och papper kan den ju varieras i en oändlighet.

Julklapps-swap

Jag har ju redan visat en av de fina julklapparna jag fick i swapen.



Den snygga asken fick jag av Kiiromi som har en glad och färgrik blogg med det coolaste namnet.



Den andra gåvan fick jag av Fiazoo, som i sin helhärliga blogg verkar hysa en förkärlek till alla möjliga sorters djur. Paketet var väldigt snyggt inslaget, ni minns väl det ihopsydda (!!!) kuvertet. Till min glädje avspeglade sig också djurintresset i presenten som var ett väldigt snyggt armband, perfekt till en "nattuggla" som jag.

Det bästa med att blogga

Så...vad var det då som gömde sig i det här paketet?



Jo, en superhärlig väska från världens gulligaste blogg-tjej, tjejen med många namn, Zazzan!



För visst är man otroligt gullig och omtänksam när man skickar en julklapp, bara sådär, till en person som man aldrig har träffat. Jag kan ju säga att jag blev väldigt glad och rörd när jag öppnade paketet på julaftons morgon.

Och det här är ju det allra bästa med att blogga. Alltså inte just att man får fina presenter, även om det är väldigt trevligt i sig.:-)
Nej, för det bästa är ju att man får chansen att lära känna fantastiska personer som med glädje och humor bjuder på sig själva. Stöttar, peppar och kommer med härliga kommentarer när man som mest behöver dem. Ibland till och med små överraskningar som den här. Och det är så himla mycket värt så det är inte klokt.

30-åringen

Idag firar den allra bästa Herrn i huset 30 år.

Herzlichen Glückwunsch zum Geburtstag mein Schatz!